Du vet var jag finns av Rachel Cohn, Xpublishing, 2010
Denna bok handlar nog om att vara tillsammans utan att känna varandra. Två kusiner vars vägar korsas av ren slump, egentligen, växer upp tillsammans som systrar, nästan. De bor i var sitt hus på gården. Laura med sin pappa och Miles med sin mamma och tillsammans har de trädkojan. Där berättar de sagor för varandra och provar droger och röker. Laura är den vackra och Miles den fula om det är så i verkligheten är svårt att veta, men det är så Miles känner.
Laura är den som drar och Miles den som stannar. Men så en dag kommer Laura tillbaka och allt blir som förr, tycker Miles, Trädkojan, drogerna och sagorna tills Laura tar en överdos och lämnar alla.
Det visar sig att Miles inte alls kände Laura utan tvingas lära känna andra för att förstå varför Laura dog. Jamal är Miles bästa vän och kanske är hon kär i honom…och det blir inte bättre av att han blir kär i Bex, en av Lauras vänner, fast det kanske fungerar… Miles dras djupare ner i depression och hamnar ofta på bänken med Lauras pappa som vill hjälpa, men inte förrän Miles själv vill bli hjälpt. Själv försöker hon så gott hon kan självmedicinera med de droger hon får tag på här och där.
Boken är lite tungsint och känslan man får efteråt är: hur väl känner vi våra vänner? Skulle veta om de mådde dåligt, var sjuk eller tog droger, skulle vi märka det?
Det blir en 2:a …för det var lite för mysiga beskrivningar av drogernas verkan och lite för lite beskrivet om hur man mår sedan, tycker jag.
/ Maria E
Hobbybibliotekarien 