Profetmorden

Profetmorden av Mehmet Murat Somet, 2244, 2012

En Hop-Ciki-YaYa deckare står det på framsidan men vad det, exakt, betyder vet jag inte. Huvudpersonen jobbar som datakonsult på dagarna och driver nattklubb där han också är transvestit om kvällarna. En morgon läser han att en av flickorna har hittats död och inom en kort tid uppdagas att några flickor till råkat ut för olyckor och dött. Panik utbryter och vår huvudperson börjar lägga pussel i sann ” Miss Marples-anda”. De dödas riktiga namn visar sig alla vara döpta efter profeter. Han får ett stort stöd hos en av poliserna som hjälper till med DNA analyser och efterforskning som andra bara låtit ligga för att det handlar om ogudaktiga bögar och transvestiter.

Efter att pratat runt med alla i undre Istanbul har vår deckare bildat sig en uppfattning och spåren leder till en gift man. Allt är, ännu så länge, bara misstankar och en fälla gillras. En fälla som håller på att kosta honom livet.

Faktiskt skulle denna bok kunna vara skriven av Agatha Christie. Morden är otäcka och pusslandet är huvudsaken. Att omgivningarna vår deckare rör sig inom är okända marker för mig spelar ingen roll, beskrivningarna är fantastiska och målande, utan att vara äcklande eller gråtmilda. Ponpon är den jag fastnar mest för, och det är hon som till slut kommer till undsättning. Lite stör jag mig på att jag inte får reda på vad huvudpersonen heter, då hela boken är skriven i jag-form. Men följande citat gillar jag skarpt: ” Man mår bra av att ha en skeptisk hållning till vissa saker i livet, och när man väl börjar tänka på det inser man att det faktiskt finns en hel del att oroa sig över.”

Stark 3:a  / Maria E