Kan vi inte bara låtsas som om ingenting har hänt?

Kan vi inte bara låtsas som om ingenting har hänt? Av Anette Eggert, Opal, 2011

Millie växer upp med en missbrukande pappa och en ”trött” mamma som allt för sällan ser Millie, tycker hon. I femman träffar hon Emma, en tuff tjej som är lite som Saga i Tusen gången starkare, och de blir bästa vänner. Men när Emma blir sjuk och är borta från skolan känner sig Millie vilsen och börjar istället vara med Madde och Louise( de tuffa och populära tjejerna). Men allt är fel, hur säger man det? Millie saknar Emma så det gör ont i henne och ändå hänger hon på och gör dumgrejjer med tuffingarna. Hon hittar aldrig på något själv men säger heller inte nej. Nora är den som råkar mest illa ut. Emma finns där och ”räddar” Nora vid många tillfällen. Noras hämnd är djävulsk och verkställs på betygsvakan i nian. Vem kommer till deras räddning, vem vill rädda mobbare?

Boken är superbra och kapitlen i femman där det började gå fel är skrivna med större, mera lättläst text och nutiden i nian med mindre text. Symboliskt. Det gör ont i mig att läsa om Millie. Insikten om sina ”kamrater”, längtan efter Emma gör att hon till slut måste agera själv och inte bara hänga med. Alkispapppan beskrivs på ett sätt som man skulle kunna tro var självupplevt. Tragisk.

Klar 4:a / Maria E

Annonser

One response to “Kan vi inte bara låtsas som om ingenting har hänt?

  1. Pingback: ”Det gör ont i mig att läsa om Millie” | Anette Eggerts blogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s