Ett hus utan speglar av Mårten Sandén, Rabén&Sjögren, 2012
En ny sida av Sandén, i mina ögon sett. Gammeltanten Henrietta ligger för döden och hennes syskonbarn är och hälsar på. Thomas, Tomasines pappa är den som har varit där mest men just nu är Thomas syskon, Kajsa och Daniel också där. Med dem följer kusinerna Signe, Wilma och Erland. Det finns tjugo rum i Henriettas hus men inte en enda spegel, konstigt kan man tycka men Henrieta ville inte ha speglar. Och kurragömma är det barnen gillar mest att leka där. Alla tre familjer har sorger i livet och det påverkar deras sätt att vara och när Signe hittar en vän på ”andra sidan” ställs mycket på ända.
Varför är man som man är och hur blev man sådan? Tomasine, som är 11 år, blir lite av ledsagare i släkten och det visar sig att det visst finns speglar i huset.
När man blir varse om sitt eget beteende är livet inte lika kul, kanske. För vissa blir det bättre…Jag gillar Sandéns berättelse men stör mig samtidigt på att jag inte fattade att Tomasine är en tjej, det tog nästan halva boken, så det kan va! Bilderna får mig att tänka på målningar av Frida Kalho, de är fina.
3:a tycker jag att denna får / Maria E
Hobbybibliotekarien 