Det viskande barnet av Mårten Sandén, Rabén&Sjögren, 2009
Inte heller denna gång tycker jag att titeln ger riktigt rätt bild av vad boken handlar om utan borde hetat något i stil med: Genom Näckens håla. Och omslaget (Intetsägande och menlöst) borde även till denna bok spegla innehållet mer. Detta är andra boken om Jannike Faltin.
För tjugo år sedan försvann en mängd med barn spårlöst från ett litet samhälle och resten av människorna tog livet av sig eller på annat sätt förträngde hela händelsen. Ett mumifierat par hittas i en husvagn i skogen och Jannike får syn på en liten flicka medan hon lyssnar efter musik i skogen. Liv heter flickan och det visar sig att hennes pappa var dockspelare och mysterierna tätnar. Jannike har, av Magnus, dubbats till riddare och lärt sig kämpa, förstå och förlåta och hennes paranormala förmågor gör att hon bla genom att ta på en människa kan se vad som hänt eller skall hända. Denna gång skall hon ta sig till en annan parallell värld, Spegellandet. Och precis som Alice tar hon sig dit genom ett ”hål”. Alla hon möter där finns i ”vanliga” världen som någon annan. Där möter hon sin stora kärlek och får reda på mer om sig själv.
Sandén fortsätter serien, en rysare om människor, troll, vättar, döda, ”parallella ”människor, seende människor och snälla människor som finns runt omkring oss. Jag tycker dessa böcker är jättespännande och språket är fint fångat. Den moderna unga Jannike, lite gammaldagsa Magnus och Den unga polisen Leyla. Gillar man Potter och Cirkeln, gillar man nog denna. Rekommenderas från 13 år.
Bra jobbat Sandén, igen!
Klar 4:a / Maria E
Hobbybibliotekarien 