Locke Lamoras lögner

Locke Lamoras lögner av Scott Lynch, Bonnier Carlsen, 2007

En 570 sidor tegelsten som trots baksidans lysande text inte fick mig exalterad men intresserad nog för att läsa klart. Det som retar mig mest är namnen på allt och alla i boken, kanske skulle den vinna på att bli läst i original och inte med en massa översatta namn, vad vet jag?

Locke kommer som föräldralös till ett gäng barn som leds av en ”blind” präst som lever på allmosor. Det är liksom fasaden. Stölder är vad de egentligen sysslar med. Tar från de som har och bara för att de kan. Det blir nästan tävling vilka som stjäl med största finess och vad. Bytet sparas i ett valv och ingen vet kanske vad det skall användas till. Locke och hans tre kamrater planerar en jättestöld men allt går inte som planerat och allt går nästan åt he…te, men Gentlemannarövare som han är så kan han inte bara smita ifrån och låta flera hundra oskyldiga drabbas av en enda människas sjuka hat och hämndbegär.

Jag vet inte exakt vad jag tycker om boken men något flyt i läsningen blev det aldrig och det beror bla på Perelandros, Kätting, Krypet, skojarlådan och de tolv gudarna. Men jag får ge boken en 2:a då jag i alla fall blev så nyfiken att jag var tvungen att läsa klart. Rekommenderad från 15 år.

Kanske är bok två i serien om Gentlemannarövarna bättre, Rött hav under röd himmel, 2008.

Återkommer. / Maria E

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s