Där världen slutar

Där världen slutar av Philip Reeve, Natur & Kultur, 2009

630 sidor av fantastisk fantasy. Inga häxor, drakar, vampyrer eller trollkarlar bara underbar fantasy. Tror jag nämnde, efter att jag läst min första bok i serien, att det liknar lite Mad Max, bortom Thunderdome, och det håller jag fast vid. Boken har allt, spänning, kärlek, krig, hopp, hat, tro och död. Wren och Tom seglar vidare ovetande om att Hester och Theo är i livet tillsammans med Törnskatan. Fiskpinne har lappat ihop jägaren ”Anna” och Pennyroyal berättar vidare.

Tom får plötsligt syn på en kvinna han inte sett sedan han bodde i London och tar upp jakten på henne för att förvissa sig om att minnet inte sviker. Hjärtat gör det däremot och han orkar inte så mycket mer. Wren blir lite tjusad av unge Kobolt men visst är hjärtat hos Theo. Men visst bor det folk i London? Var det inte bara en ruin som ryktet sa?

Genomgående för alla i boken är att de aldrig ger upp. Det finns alltid ett sätt…eller som Clint Eastwood sade ” improvise, adapt and overcome” * och man kan lugnt säga att det gäller att gilla läget och tänka ut lösningar då situationerna hela tiden förändras. Vem talar sanning eller vilken sanning skall vi tro på och vad är sant?

Med denna fjärde bok sluter Reeve cirkeln om de vandrande städerna och jag kommer att sakna Hester, Tom och Wren och kanske till och med herr Törnskata.

Starkt lysande 4 på fantasyhimlen /  Maria E

* Improvisera, anpassa sig och gå vidare, ungefärlig betydelse


 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s