Kategoriarkiv: Okategoriserade

Mörkret under isen av Morten Hesseldahl, Bokfab, 2024

”Vinnare av glasnyckeln- bästa nordiska kriminalroman” Lät spännande tyckte jag och det är den men lite för seg. Boken är som i två delar, ena delen där man genom trollfabriker i Rumänien men finansierat av Kina försöker smutskasta Grönland och grönlänningar som ett alkoholiserat bidragstagande folk som Danmark skulle klara sig bättre utan. Stöd därför grönländska frihetspartiet i nästa val. Den andra delen är det man försöker dölja och som nu kanske kommer fram då isen smälter, en gammal bomb och annat som amerikanerna glömt/gömt under isen. Pipaluk är halvgrönlänning som flytt ön för att inte gå under i missbruk och av misshandel. Hon är soldat och har stridit i Afghanistan och till Grönland skall hon inte tillbaka, aldrig! Lärarinnan Agnes var den person som såg henne och talade om för Pipaluk att hon var någon och en betydande anledning att hon stack från ön.

Nu fylls hela hennes Internetflöden av dåliga kommentarer om Grönland och när Viktor, som hon jobbat med, blir dödad och Pipaluk får skulden börjar hon gräva lite i detta. Samtidigt pågår en valkampanj med en grönländsk tjej som frontar ett nytt parti om att göra Grönland självständigt.

Inte bara Viktor dödas, flera personer med anknytning till fallet med Bomben från 1968 dödas och Pipaluk återvänder till Grönland, efter 220 sidor, med veterankompisen Laurits. Detta måste redas ut, vad är sant och vem mördar folk och varför nu.

Jag hade lite svårt att förstå tidsramen, 1968 störtar ett amerikanskt flygplan med bomber ombord, danska arbetare städade platsen i åtta månader och vart strålskadade, det är ju 20 år sedan. ”Detta hände i Polarmörkret för snart trettio år tidigare” 1968+50= 2018? Är det nutid? Spännande att läsa om gamla hemligheter och vilka som vill äga/göra anspråk på Grönland. Allt ifrån att Donald Trump vill köpa ön till kineserna som vill ha bra kontroll över vattenvägarna och grönlänningarna själva som tycker att det inte spelar någon roll bara pengarna kommer in…eller?

Tycker nog att Hesseldahl forcerade för mycket på slutet och att det gärna fått vara mer tid på Grönland. De sista 30 sidorna fick det nästan att kännas som om det bara var del 1, i en serie och det drar ned betyget

3:a // Maria E

Vilseledaren av Viveca Sten, Bokförlaget Forum, 2024
Fjärde delen i Åremorden och det är mörkt och kallt när sex festglade Uppsalastudenter kommer till Åre för att festa och åka skidor i januari. Festandet börjar redan på tåget. Det är Wille, överklasskillen vars föräldrars ”stuga” de skall låna. Det är Pontus som alltid blir fullast och ofta hackad på men står ut med det för att vara med Wille. Det är Emil som är ett par år äldre och som inte alltid orkar med festandet. Det är Amir som också är en av Willes ja-sägare, för Wille är man med, inte emot. Det är Olivia som gillar Wille och som haft halva inne där och slutligen Fanny som är den minst festrutinerade men följer med bara för Olivias skull och självklart för Amir. Efter festandet på tåget är alla sega men snart kommer flaskorna fram kryddat med lite kokain. Fanny som inte vill vara tråkigast, går ”all in”. Dagen därpå hittas hon död i snön utanför stugan och det är 27 minusgrader ute.
Denna gång finns det ingen bakomliggande historia utan här följer vi Hanna, Daniel, Anton och ungdomarna i varsina kapitel som är föredömligt korta. Hanna är på överraskningskalas med sin nya kille, en Miljonär från Stockholm, vilken hon både gillar men är obekväm med och har därför hållit det hemligt. Anton och Carl har sitt största gräl då Carl inte får komma med på Antons syrras Kalas. Daniel försöker få delad vårdnad att gå ihop med jobbet och önskar att kunde säga till Hanna hur han känner för henne. Ungdomarna försöker spela tuffa men vet inte vad de skall tro om varandra, vem såg Fanny sist, vem låg med henne, var finns hennes kläder? Wille blir sur då Olivia tar befälet, Pontus blir galen på Emil och Amir ljuger för Wille…ingen säger hela sanningen, inte ens grannarna.

I förra boken väntade jag mest på att Hanna och Daniel ska ha tröstsex efter att Ida ville ta en paus. Det verkar ju inte hända, vaffan, när skall Hanna och Daniel börja prata och hur länge skall Carl vara Antons hemlighet? Känner att jag börjar nynna på Gyllene tiders låt, När vi två blir en; ”De´e så svårt att säga till nån vad man egentligen tycker och tänker om nån, det blir mest en massa prat om plugget och pop och bio, så klart…” Fortfarande är det korta kapitel vilket gör att man kan lägga ifrån sig boken/ta upp boken nästan när som helst. Jag gillar Stens sätt att skriva och jag fick exakt vad jag betalade för, lättsam läsning med spännande inramning.
4:a // Maria E

Tiga som muren av Maria Adolfsson, Wahlström & Widstrand, 2024

Den sjunde delen om poliskvinnan Karen Eiken Friis på den fiktiva ön Doggerland och det kändes som om detta är den sista, Adolfsson knyter ihop säcken på ett bra sätt, tycker jag, men det kan ju vara fel…

Under Mittsummerfirandet med släkten på Noorö blir Karen inkallad för att luska lite i ett samtal om en försvunnen man på samma ö. Samtidigt får systern Helena ett obehagligt besök i sitt hus där hon ombeds att inte säga ett ord till. Dessa två händelser hör inte alls ihop men bara det att Karen frågar runt om den försvunne mannen rubbas cirklarna bland öns män och djungeltelegrafen går het. Firandet med släkt och vänner kommer att inkludera Helena som får träffa andra sidan av släkten men ger också Karen en chans att prata med kusin ”MC-ledare” enskilt och nu börjar hon förstå varför Helena fått meddelandet att tiga. Noorös ”Rickard Rättrådig” har inte riktigt rent mjöl i påsen och för att det inte skall komma fram under Karens utfrågningar är han beredd att slänga Karen utför stupet men hindras i sista sekunden. Det avslöjandet gör att de två systrarna tar tag i Helenas hotbrev och det tar dem till Stockholm för att göra nästa ”grej” med korrumperad polischef på Doggerland och knarklangare av stor rang i Stockholm.

Karen har ju fyllt 50 men inte förrän vallningarna kommer över henne blir hon överlumpad av åldern som några tidigare påpekat, men hon förnekat. Jag tycker nog Karen har blivit lite mer rund i kanten och lite mer ansvarstagande men fortfarande är hon lite för dålig på att dela med sig, kanske för att hon har lite svårt att lita på folk. Det känns dock som att hon kommer till ro i denna bok vilket gör att jag får känslan av att det är den sista. Inga ”cliffhangers”. Gillar Adolfssons värld.

4:a // Maria E

Kallmyren av Liza Marklund, Pirat förlag, 2022

Stormberget av Liza Marklund, Pirat förlag, 2024

Ja, vad vet man om sin släkt och vad vill man veta om sin släkt? Det är stora frågor som tas upp i denna släktkrönika av Liza Marklund. Var tvungen att läsa om Polcirkeln innan jag tog mig an Kallmyren och Stormberget. Jo, de kan läsas fristående, men de hänger tydligt ihop.

I Kallmyren har Wikings fru gått ner sig, då deras dotter Elin var baby, lämnad på myrkanten och hittad nästan ihjälbiten av mygg, knott, myror och annat smått, men vid liv. Helenas kropp återfanns aldrig, myren var ju bottenlös, detta skedde 1990. 30 år senare är hon fortfarande inte glömd men ett brev till sonen Markus som jobbar på robotbasen i Vidsel skakar om livet för Wiking. Vi följer Wiking denna gång och hans tid som polisaspirant i Stockholm, i mitten av 80-talet och hur han och Helena träffades, flytten till Stenträsk och de båda barnens födslar. Men brevet skakar om och när sedan ett brev till dyker upp på golvet hemma hos Markus börjar spårandet, lever Helena? Kan hon bara ha lämnat alla och allt, särskilt Elin på myrkanten? Wiking tar hjälp av sina vänner.

I Stormberget hittar man en kropp i myren, alla tror att det är Helena som hittats, men Wiking vet bättre och en utredning sätts igång. DNA-analys visar att mannen i myren är släkt med Markus, Wikings son, på ett nära sätt, typ farfar. Nu är ju Wikings mamma död och begraven, men vem var hon egentligen? Wiking själv har cancer och genomgår behandling så han har tid att leta efter fakta men var börjar han. Mammans bästa vän Siv, måste veta mer. Nu kommer historien fram om bygget av Messauredammen, Vietaskuppen, vilka som hade rätt till vilka marker mm och allt är inte snyggt hanterat. Mamman har ju dö-städat men en sak skrev hon inte ned utan sa till Wiking: ” kremera mig och strö askan på Backvägen i Messaure, det var där din pappa friade till mig” Nya DNA-tester görs och nya sanningar kommer fram.

Jag gillar återigen Marklunds sätt att skriva, inte bara deckare, utan också samhällsupplysenade. Att leva som illegalist* är att (försöka)leva utan äkta känslor och det är svårt, ännu svårare att förstå. I Stormberget märker jag tydligt att Tove Alsterdahl har ett finger med i spelet. Berättandet om den ganska näraliggande dåtiden är bra. Jag känner igen mycket även om jag inte fanns eller var ganska liten då. Jag gillar denna fiktiva släktkrönika som jag tycker ger en bra bild av hur det skulle kunna vara med ”gästarbetare” från hela landet vid olika stora byggen i Norrbotten. Säkert en gnutta sanning bakom allt, även våldsverkarna.

Hela serien får en stark 3:a // Maria E

*Illegalist, eller sovande agent, är en person som har ett medborgarskap i ett annat land än sitt eget. Illegalisten sköter ett arbete, lever ett till synes vanligt liv och är allmänt aktad i samhället. llegalisten har emellertid i uppdrag, att efter signal från sin uppdragsgivare I sitt egentliga hemland, sabotera på sitt arbete eller på sin hemort eller spionera.

Snöfall över Paris av karolina Schützer, LB förlag, 2024
”En feelgoodroman med alla älskade ingredienser. Så underbart” läser jag på baksidan, vet inte om jag håller med. Tycker mig känna igen temat, närmast från boken Mödramärg och dennes nutidshistoria. Livet är ganska bra på den lilla baren i Paris, tills Sophia upptäcker att hon är gravid, fast hon skyddar sig, eller har hon glömt någon dag? Dessutom tickar hennes biologiska klocka och hon har inget emot det. Men det har Tristan, han blir förbannad och vill inte ha barn, och kanske själv borde tagit ansvar för skyddet. Sophia låter det sjunka in men när Tristan är oresonlig väljer hon att ljuga: ” missfall”. Det kan aldrig sluta väl, tänker jag.

(Här skall sägas att jag började med att läsa bok två, då jag av misstag köpte fel bok)

Sophias mormors systerson, Alfie, dyker plötsligt upp och vill ha baren, bara för att han är den rättmätige ägaren och någon som mormodern lämnade bort. Det kan aldrig gå väl, tänker jag.
Tristan försvinner allt längre bort och Sophia tvingas fatta ett livsavgörande beslut; jag fixar födandet och uppfostran själv med mina vänner. Pappa och hans nya fru är väldigt stöttande nu då Sophia lagt lite av sorgen från mamman bakom sig och kan se med perspektiv på situationen.
En av medarbetarna i baren blir kär i Alfie och hjälper honom att sabotera i baren för att Sophia skall lättare kunna göra sig av med den, Kan inte gå väl, tänker jag.
Feelgood = allt ordnar sig! Sophia pratar med Tristans mamma och bror. Jo, han hade en dålig uppväxt mm…Hon pratar med mormors systerson, till och med bjuder honom till Sverige, Karmfors…för att träffa en ännu levande väninna och han får också läsa alla brev och förstår att han inte var övergiven.
Ja, ni förstår allt ordnar sig. Detta var inte riktigt min typ av bok, lite långsökt plott men ändå lite lättsmält läsning
Vad retar jag mig på: arrondissement hit och arrondissement dit, helt ointressant, tycker jag, likaså att snabbtåget har nr 571.
2:a // Maria E

Snö av Jakob Mjöbring, Lind & Co, 2018

En Katja Lyss-deckare, bok två och även denna gång är det mord, ett märkligt dubbelmord i en renvaktarstuga, mitt i ödemarken kring Kittelfjäll. Katja och hennes skidkompis Esmeralda är där för att åka pudersnöåkning men blir kontaktad av polisen i Umeå. Kan de inte åka och kolla stugan, en upprörd kvinna ringde. På plats i stugan visar det sig finnas två döda personer. Dagen efter då de skall möta tekniker är stugan nedbrunnen. Klart, mord och självmord. Utredningen läggs ned.

Det är för enkelt, tycker Katja och åker till Paris för att fortsätta leta spår.

Storyn är den att det finns tydligen några stenar som världsfolket lämnat hemliga meddelanden i och just vid Fågelsjön i Sverige skall det finnas en. Hur man kommer åt meddelandet i stenen är det ingen som vet, eller hur stor stenen är, lite som jakten på den heliga Graal. En sten fanns i Patagonien, en i Kina och troligtvis på sammantaget sex olika platser i världen. De två döda visade sig vara en professor och en elev, men professorns fru, elevens vän och föräldrar med flera förvirrar allt. Katjas poliskompis i Paris hjälper henne. Plötsligt händer allt i Sverige och Katja drar till Kittelfjäll igen, där skall hon bara kolla läget lite men blir nedslagen, släpad bakom en snöskoter och slängd nerför en brant. Tack vare hennes skills på skidor och off-piståkning, lyckas hon i fallet, vända sig runt, landa och på skidorna åka i kapp förövaren och skjuta honom…de ni.

Tja, lite för långa kapitel och en lite smak av Wilderängs stil då jag under ett stycke på sidan 133 kunde läsa fem produktplaceringar. Termosen skulle kunnat vara en Thermos, det hade kunnat vara Michelin däck. Jag tyckte den var lite svår att följa och trots sina250 sidor är den för lång, mycket utfyllnad.

Ja, Katja är fortfarande en trasig själ men verkar mindre självdestruktiv och mera överlevnadsinriktad med lite framtidstänk . Även denna gång åker hon iväg själv och dör väl nästan tre gånger i boken men klarar sig givetvis då detta är bok två. Bra tempo, lite för långa kapitel men kul att läsa om Västerbottens inland, Kittelfjäll ligger mittemellan Borgafjäll och Tärnaby.

2:a // Maria E

Nu dör vi av Stina Flodén, Bokfab, 2023

Hur väl känner man sin make/partner? Camilla tvingas möta mörka sidor hos sig själ och sin make Mikael då han en dag skjuts till döds i deras hus. Varför sköts inte Camilla och barnen också? Varför, Mikael som är vän med alla och omtyckt av alla. Mikaels chef, Gunnar, är ett stort stöd. Så träffar vi Rebecca som 2006 försöker fly storstan men tåget förolyckas och många döda och så antas hon vara. Med ny identitet skapar Rebecca ett nytt liv långt ifrån Dante. När Camilla börjar tänka på om Dante har något med skjutningen att göra förstår man att de hänger ihop. När polisen inte kommer någon vart börjar Camilla leta igenom hela huset och gör oroväckande upptäckter, både vad gäller bankkonton och en barnryggsäck, som inte är Antons. Hon vänder sig till polisen med sina fynd. Anton och grannflickan Felicias kompis, Ashid, säger till Camilla: Prata med Felicia!! Vännen Tobias stöttar och hjälper men så en dag försvinner 6-åriga dottern, Hedda, hon som Anton försökt skydda efter mordet.

Ja, återigen en dåtid/nutid bok där bitar blottläggs efterhand. Hur Camilla och Mikael hänger ihop kommer fram ganska sent och Ashid som är ensamkommande barn hos änklingen Gunnar, Mikaels chef, gör att Gunnar framstår som en hyvens kille, som Camilla kan vända sig till när allt är som sämst, men det blir värre. Ashid vill verkligen göra rätt och han älskar Felicia.

Spännande bok med djup tragiskt innehåll och det får mig att tänka på vad vet vi om våra nära? Ser vi tecken och tar vi in dem eller ser vi mellan fingrarna och tänker: nä, så kan det väl inte vara? Vågar vi konfrontera dem vi älskat, kanske måste vi det, för att kunna fortsätta att älska.

4:a // Maria E

Eftervintern av Jacob Lindfors, Piratförlaget, 2023

Då var det dags för fjärde boken om Kassian, jag trodde det var slut efter Järnviljan men nu skall säcken knytas ihop.

I prologen träffar vi på Jordan Morrow, som tar av sig sina egna solglasögon… vems annars?

I första delen saboteras tåget som skall ta de svenska (okända)kärnvapnen via Narvik med båt till Amerika för destruktion, nu förstår världen att Sverige ljög. Ryssland går in i Finland för att försvara sig mot Sverige. Fartyget lägger ut men två män stannar på land, Morrow och Abraham. Madeleine blir tillfångatagen av ryssar i Rovaniemi.

I andra delen är det fokus på Nousha Hahr och vi träffar på Riot, igen, och Kassian får en bild av omvärldsläget och vad de skall göra och säger: ”Om ni verkligen tror på den här planen är jag villig att genomföra den” och på frågan hur krogarna i Boden är svarar han: ”Om ni fick se Bodens uteliv skulle ni tycka att det var lika bra att ryssarna bara invaderade fullt ut” Uppdragen börjar och dörrskytten (doorgunner) tar emot dem i Black Hawken.

I tredje delen torteras Madeleine men lyckas fly, gänget drar till Ukraina för ett uppdrag och det enda vackra Kassian såg i Ukraina var ett gäng stridsbefäl som satt i en glänta för att diskutera en order.

I fjärde delen är Madeleine fri men Rovaniemi är ockuperat och hon har svårt att hålla sig gömd, Kassians gäng utökas med Ben som skall Hacka sig in i olika nätverk. Riot dödas.

I Femte delen kapar de en tanker, Morrow skadas och flygs till Tel Aviv och Madeleine kämpar vidare i kylan och Kassian lyckas rädda Morrows dotter.

I sjätte delen lyckas Madeleine få tag på en telefon och kan meddela sig till Väster. Det är som det är men ”Vi är de enda i välden som har hela bilden klar för oss” menar Kassian då de befinner sig i Trondheim och Ben har hackat en bank. En rysk desertör förhörs.

I Sista delen räddas Madeleine och räddar samtidigt fångar i Rovaniemi, där den ryske skurkens tagit sitt liv.

Jag har lite svårt att hänga med i berättelsen, det händer för mycket på för många ställen under vad jag upplever är en ganska kort tid, eller lång, svårt att avgöra (Madeleine var fånge i åtta månader) Var det kanske under den tiden allt hände? Det enda braiga är att det är korta kapitel. Lite för mycket TV-spelaktigt som jag ser det, men det kanske är SOG verklighet, alla verkar ju odödliga och i det närmaste omänskliga, inte min ”cup of tea”, direkt

2:a // Maria E

Jacob Lindfors är omvärldsanalytiker och bor utanför Strängnäs. Han har tidigare arbetat med säkerhetspolitiska frågor inom rikspolitiken.

Mödramärg av Tina Harnesk, Bokfabriken, 2024

Gillade verkligen Folk som sår i snö som var Harnesk debutroman. Lyssnade sedan på henne på Bokmässan och köpte Mödramärg. Harnesk är en fantastisk berättare och jag ser många likheter i berättelsernas kvinnor, Máriddja och Nienna, starka smarta och orädda på olika sätt.

I Mödramärg är det Majalis som kommer tillbaka till hembyn efter att mamman dött men också för att föra det barn pappan inte ville ha. Majalis egen pappa har varit död sedan länge och nu brottas hon med känslorna över sin mamma, eller kanske avsaknaden av dessa. Varför tyckte hon så illa om modern, alla andra verkade ju älska henne? Mamman avskedade barnflickan, hindrade henne från att träffa grabben i klassen bredvid. Ju mer hon lär känna sin mamma genom årsböckerna som finns kvar rasar också piedestalen som hennes pappa suttit på och Majalis börjar förstå hur älskad hon var av sin mor. Samtidigt som gruvbolagen vill börja bryta efter mineraler och magen ständigt växer.

Medan Majalis försöker förstå sin och mammans relation stöter hon på en ung samisk kille som söker böcker på bibblan, och när han plötsligt dör, börjar en 1600-tals historia uppenbara sig. Silverbrytning i Kvikkjokks fjällen och det är ingen trevlig historia om hur ”överheten” kom och förslavade samerna och bröt silver under 40 år. Vi träffar här Nienna vars make Antur nästan av misstag (eller inte visste bättre) berättade vart det fanns silver. Samerna fick sedan med renar transportera för tunga lass under alla tider på året. De hölls som fångar och kunde inte lösa sitt vanliga värv med att följa renarna mm. Svält och död både bland samerna och renarna. Hårda straff om man inte jobbade hårt nog. Nienna och Antur får bara ett barn, en dotter, Varvas. Då maken Antur försvinner tvingas Nienna att lämna bort dottern tillfälligt till en Nåjd en bra bit bort, för att hålla henne säker. Bergmästaren ville att Varvas skulle stanna på bruket och bli tolk, men Nienna tog den platsen och var under en lång tid tolk år de svenska gruvmännen. Vilka översättningar hon gjorde berodde på vem som lyssnade och nog räddades många liv på det sättet och genom att göra skadan i moder jord så liten som möjligt, trots förbannelser och annat.

Inte för att samisk historia intresserar mig mer än annan historia men hur den berättas här är otroligt bra. Det skulle kunna vara sant, faktan är sann, tag gärna del av länken nedan i nytt fönster och läs mer…

Det förvånar mig inte att samerna som folk är skeptiska till den vita mannen, överheten och kyrkan då de precis som många andra minoriteter och urfolk berövats sitt land, sitt språk och sin tro.

Klar 5:a, en av de bästa jag läst i år// Maria E

För den som inte vet var klappgröt är:

Klappgröt, klappkräm, vispgröt (i Finland)eller trollgröt är en svensk och finsk (vispipuuro) efterrätt, lagad på mannagryn och lingon. Grynen kokas med vatten till en gröt, och därefter hälls lingonsaft eller lingonsylt i. Efter att gröten kokats upp på nytt vispas den kraftigt tills den blir porös. Den kan eventuellt smaksättas med lite citron innan den serveras med mjölk.

Sönderlandet av Johan Ripås, Polaris, 2021
På baksidan läser man: ”Det har gått ett år sedan Nora Wagners närmaste kollega sköts till döds. Både hon själv och hennes kollegor anser att hon borde ha kunnat stoppa mordet, och mardrömmarna förföljer henne. Hennes närmaste chef skickar iväg henne på en nyinrättad tjänst i skärgården för att ge henne tid att läka.
Men ute bland öarna vilar sedan länge dolda hemligheter och när en ung kvinna faller ihop medvetslös på polisstationens golv dras Nora in i ett händelseförlopp långt större än hon kunnat ana. Till slut vet hon inte vem som är vän och vem som är fiende. Tre år tidigare reser en kolonn av svenska läkare och FN-soldater genom Kongo för att rädda liv. När de blir kidnappade av gerillan och placerade i fångläger finns det bara ett sätt att överleva: att hålla ihop gruppen, vad som än händer.”
Nora lider av tydlig PTSD, även om det inte sägs, trots hjälp finns mardrömmarna kvar och ständiga påminnelser av kollegor om sin uselhet och brist på agera gör inget lättare. Devisen: ”Vad som händer i Kongo, stays in Kongo” håller på att brisera och många känner sig hotade. Att dessa två händelser skall stråla samman i ett ö-område dit just Nora skickats för att utreda båtmotorstölder är helt osannolikt, men sker ändå. Kollegan Edwin är för närvarande den enda hon kan lite på och även för honom är det på väg att gå dåligt, ute på Sönderlandet, där män har levt och uppfostrats av män och mammorna har gått åt. De ligger, alla tre, på tryggt djup, där det andra regler som gäller. Ingen bör lägga sig i och har inte så gjort sedan WW2
Jag gillar Nora och Ripås berättelse, för vad vet man om sig själv, på djupet, egentligen då man aldrig satts i en sådan situation där man skall leva eller dö, döda eller dödas?
3:a // Maria E

Johan Ripås är journalist och programledare för Utrikesbyrån på SVT, under ett antal år var han SVT:s utrikeskorrespondent i Afrika. Sönderlandet är hans fjärde bok.