Jag har läst alla Laestadius tidigare böcker och gillat dem skarp. Jag vet inte om denna kan kallas ungdomsbok, kanske, men den säljs som vuxenbok, troligtvis maa ämnet, tillika titeln. Absolut kan man hitta fördomar från båda sidorna och jag tycker författaren gör ett bra jobb i att försöka jämna ut.
Elsa är 9 år då hon första gången möter den person som dödar hennes ren, framför ögonen på henne och hotar döda henne om hon yppar ett ord. Inget blir sig likt efter denna dag. Polisanmälan görs, igen, men inget händer. Fler och fler renar hittas dödade, ibland hittas bara horn och klövar, resten är borta. Någon kör på en ren och blir skadad och det är samernas fel, barnen i Elsas skola och även i klassen för med hög röst fram föräldrarnas åsikter om renskötarna. Elsa säger inte ett ord.
Jag får associationer till Harry Potters värld där man pratar om mugglare som inte är riktiga magiker, här är det rivgu som inte är riktiga samer. Hatet ligger på ytan och ingen litar på någon, anklagelserna regnar och ord står mot ord. Den som alla vet lever på att döda och sälja renkött vidare är ju sjukskriven med anledning av ryggen…ingen säger något. Åren går och Elsa är 19 år och jobbar extra på ”sin” gamla skola. Inget är sig likt och allt är sig likt, skall det aldrig ta slut, undrar Elsa då hon drar isär två slagskämpar. Efter ytterligare en dödad ren och ingen vid polisen som har tid att komma, åker Elsa till polisen med beviset och pratat med pressen samtidigt. Det rör upp många känslor på båda sidorna och på skolan vänds hatet mot henne. De anonyma hoten hon får via telefonen har hon nästan börjat vänja sig vid.
Det finns inget slut, konstaterar Elsa, allt är en loop och börjar om hela tiden.
Jag tycker mycket om Laestadius språk och berättarform, skickligt väver hon in problematiken med att männen förväntas ta över ansvaret för renskötseln i släkten, kvinnan förväntas sköta marktjänsten. Pressen för Elsas bror och stressen över en kusins plötsligs självmord blir för mycket och blir nästan ett självmord till. Precis som Wilderäng lägger stor vikt på att produktplacera kan jag inte låta bli att le år ”Bullens pilsnerkorv, Polaris Indy 600 och Arctic cat”, Markanden i Jokkmokk finns med likaså gruvan i Kallok samt det stora avstånden som poliserna har uppe i Norrbotten. Stöd får hon av den nya polisen som lyssnar mer och som kanske inte heller är släkt med någon i närheten. Löser man problematiken? Nej, men synliggör man denna? Ja, detta är kanske en sanning.
Klar 4:a // Maria E
Hobbybibliotekarien 