Björnön av Alistair Maclean, Forum, 1972
Har lite svårt att ta till mig denna bok. Språket är så adjektivspäckat att det nästa blir svårbegripligt. Men efter ett tag så hittade jag ändå rytmen och läslusten ökade. Ett filmsällskap skall ut till Björnön för att spela in en film. Det egentliga skälet är att hämta upp guld som blivit kvar i Pärleporten sedan kriget, men det vet bara ett fåtal.
Dr Marlowe, anställd vid brittiska finansdepartementet, jobbar under täckmantel som just doktor på fartyget Morning Rose som är på väg mot Björnön i Norra ishavet. Det är höst, det stormar och det är mörkt, snart polarnatt, och plötsligt blir folk sjuka ombord och några hinner dö innan Dr Marlowe kommer på ett botemedel. Fler dör, radion förstörs och en man försvinner. Alla är oroliga för vem som skall bli nästa offer. Marlowe smyger runt och lyssnar och pratar med alla och till slut så har han en lösning som presenteras i slutet, som brukligt. Det gick inte (för mig) att lista ut plotten i förväg. Är osäker på om jag fattade den i slutet trots förklaring…guldtackor från Norge, natzityskland, förräderi, förskingring och utpressning och släktskap som inte stämmer. Hur man lyckats få alla ombord på detta fartyg samtidigt är för mig en gåta och tyvärr har jag nog läst boken 30 år för sent.
Nja, detta var nog bra för 40 år sedan men nu håller den inte riktigt stilen eller spänningen.
Knapp 2:a // Maria E
Hobbybibliotekarien 