Yatzy

Yatzy av Harald Rosenløw Eeg, Kabusa Böcker, 2006

Titel och omslag ger ett ganska vagt (nästan felaktigt) intryck om bokens handling men både tjejen på omslaget och yatzy är något som berör huvudpersonen, Daggi, väldigt mycket.

Daggi kommer till en ny fosterfamilj och möts av kärlek och tillit. I den nya skolan får han en uppgift att filma sista terminen i nian och göra en dokumentär, läraren Anders ger honom stor frihet i ämnet norska. Och så är det Gloria, en lite udda tjej, som  verkar gilla Daggi.

MEN hur lätt är det att leva med kärlek och tillit när man är van vid motsatsen? Daggi har mörka hemligheter och ser ”spöken”, han tar lätt på sig skulden för sådant som går fel, det är liksom lättare att ta på sig mer skuld än för lite, tycker han. ”Lillebror” Gustav tycker att Daggi är fantastisk fast han ändrar reglerna i Yatzy, fast han ber Gustav dra! Fastän han nästan dödat katten och dränkt honom så vill han ändå att Daggi skall stanna. Sakta rämnar Daggis, ganska hårda, fasad.

Jag ser det mesta genom Daggis ögon och genom kameran och blir mellan varven uppdaterad på vad som hänt hos förra fosterfamiljen. Boken är lätt att läsa men inte lättläst. Ibland känns texten lite för vuxen och jag saknar det ungdomliga ”pirret” när man märker att man är kär fast den andra inte vet och man bara blir glad av att den personen kommer och ledsen då den inte kommer. Daggi börjar sakta men säkert förstå att allt inte är hans fel och att man faktiskt kan ha både otur och tur utan att kärleken  och tilliten tar slut.

Yatzy då? Jo, livet är liksom Yatzy, oförutsägbart. Man kan inte försöka förlora eller vinna för det är ändå tur hur tärningarna visar och ofta vill Daggi förlora mot Gustav för att vara snäll, men tärningarna vill annat.

3:a   / Maria E