Hobbybibliotekarien

Kidnappad av Samuel Karlsson, Lind & Co, 2024

Sjätte delen om polisen Jessica Jackson, och detta måste vara den sista, för nu spårar det verkligen ur. På baksidan står det spännande, spänning i hela boken, spänningen men nja, jag blir mest frustrerad av Jessicas framfart i psykopatstil, inga gränser, utnyttjar vänner, hotar vänner, lurar vänner och blir förbannad då hon får nej. Hon är inte polis längre utan privatperson, fd kollegor blir utnyttjade.

Jonathan, sonen, har lurat en skurk under sin resa i Sydostasien och nu är skurken, Philip, på Mörkö för att få tillbaka pengarna som rubinen var värd. Han och dottern May kidnappar Jonathan och låter meddela att Jessica måste skaffa fram pengarna, annars dör grabben. Jonathan är vuxen och har gjort dumheter men nu skall han fritas, Jessica skall fixa fram pengar på ett eller annat sätt och alla sätt är tydligen tillåtna i Jessicas värld. Philip är också psykopat och med lite droger i kroppen gör han vad som helst, vilket Jonathan blir varse. Kollegan Mattias kopplas bort från Jessica och arbetar med en droghärva men som alla vet är den världen ganska liten och snart korsar de varandra.

Tycker boken var tråkig då allt fokus ligger på Jessica och hennes försök att få fram pengar till varje pris. Gör man verkligen allt för sitt barn, ja, kanske? Det fick mig att tänka på Rognebys polis Leona som var allt annat än moralisk.

2:a// Maria E

Spökfången av Jens Henrik Jensen, Polaris, 2020
Avslutande delen i Nina Portlandtrilogin och denna gång följer vi två parallella händelser vi följer:
En PTSD soldat som har sin egen hämndrunda och dödar tre personer, varav två av dessa är gängkriminella, dock olika gäng, så gängen blir hämndlystna.
En ”spökfånge” som fraktas från (via) Island till Rumänien, ingen skall veta om detta. Men han lyckas övermanna besättningen och planet landar brutalt på stranden utanför Esbjerg.
Hänger dessa ihop? Nina blir satt att följa uppflygplansolyckan trots att den verkar vara en vanlig ovädersolycka istället för att utreda gängskjutningarna, det gör henne irriterad och störd. Men flygolyckan var ingen olycka och fler passagerare fanns med än som var angivet, men var finns denne nu och vem är han? Terrorist, företagare, make och pappa till fru och barn i Sverige? När soldaten och fångens vägar korsas på ett helt otroligt sätt får historien en annan vändning. Ninas son, Jonas, tas på bar gärning då han försökt snatta dartpilar på sportaffären, han hävdar sin oskuld och skyller på kamrater som givetvis nekar.
Även denna bok är för lång med förmycket förklarande text men i mitten ungefär kommer äntligen Nina på att hon måste vara sig själv, inte knyta nävarna i fickan, pejla läget och stämma av innan man talar, nä direkt konfrontation är vad som gäller, enda vägen till framgång. Jag skrattar lite och tänker på ett citat av Arne Anka:” Att tänka före man talar är som att torka sig i röven före man skitit”
Det blir mycket skummande då fångens identitet och varför han är fånge inte blir begriplig förrän i slutet. Soldatens hämndaktioner är lättare att begripa och att han råkade vara på fel plats vid fel tillfälle och hata fel personer gjorde att han hittades, men av politiska skäl försvann…
3:a även denna gång// Maria E

Kolmannen av Jens Henrik Jensen, Polaris, 2020
Andra delen i trilogin om Nina Portland och denna är i mångt och mycket upplagd på samma sätt som föregångaren Yxskeppet. Denna gång är det ett oväder med blixtnedslag som blottar en död man i ett kolupplag vid kraftverket i Esbjerg och en osannolik härva kommer att knytas upp. Utöver ”Kolmannen”, som troligen är turk, så är det:

Fru Munk som hittas död i sin lägenhet- gammal men pigg
Ib Munk, autistiska sonen som försvunnit
Morten Busk, filmfotograf, som omkommit i en trafikolycka i Turkiet
Ercan Duru, hittas död i en campingstuga

Nu gäller det för Nina och kollegorna att nysta upp detta men det är mycket som splittrar Ninas koncentration; Pappans hemkomst, dåliga samvetet över att inte hinna med sonen, pojkvännen, som hon bryter med, poliskurs för befordran och nya kollegan Weise. Samtidigt som hon ständigt känner sig iakttagen. Det hela tar henne till Turkiet och Tyskland då det framkommer att Ib har något som andra vill ha och gärna dödar för att få. Kursen får vänta.
Men precis som i första delen är det för många inlägg med andras tankar och göromål, men hon träffar Axel, mannen som iakttagit henne och han verkar vara på hennes sida…och tillsammans hamnar de i ett skottdrama och räddar Ib Munk från döden.

Lite för lång bok även denna gång och Nina är en komplicerad person, gör lite som hon vill och delar inte alltid med sig av information, kan vara bra att ha själv, tänker hon. Men, när det alla letade efter kommer till ytan vill alla att det förvinner för att inte skapa politiskt kaos i EU. Alla ”skyldiga” var döda och ”Fallet” var dött. Men där slutar inte boken, nä, för det visar sig att hennes son gjort en kopia på den fil som alla ville ha, och nu är han borta och Weise verkar ha dubbla hattar?
Nja, lite för mycket som händer men allt hänger ihop
3:a // Maria E

Jävla Karlar av Andrev Walden, Polaris, 2023
”En gång hade jag sju pappor på på sju år, De här är berättelsen om de åren” Detta är de inledande orden i boken där vuxne Andrev ser tillbaka på barn Andrev som försöker förstå och anpassa sig till den plats i livet han är, då och där. Papporna är Växtmagikern, Konstnären, Tjuven, Prästen, Mördaren, Kanotisten och Indianen. Indianen är den ”riktige” pappan och han finns alltid hos Andrev som en fond, inte att han jämför men undrande. Papporna är riktiga män och jag förstår rubriken väl och det börjar Andrev också göra då han hör samtal mellan mamman och väninnor där män beskrivs som jävla karlar i ledsna-, glada-, förälskade-, sårade-, och arga ordalag. Han inser ju själv att han är man och skall han också växa upp till en jävla karl?
Är papporna i rätt ordning tar det, i boken, ända till Mördaren, innan mamman en dag säger till Andrev: ” Dessa jävla karlar och deras våld, jag vet inte hur de hittar mig men det gör de alltid. Det har de alltid gjort.”
Insprängt bland dessa pappor finns syskon, vänner, skolbyten, kärleken, flyttar och andra reflektioner som fastnat, fast de kan vara triviala, men de har fastnat ändå.
Jag tycker mycket om språket och boken och jag hoppas Avdrev Walden skriver nästa bok om mamman. För är det så som mamman säger? Att det hennes fel att männen slår, är det hon som är en våldsmagnet?
4:a // Maria E

Allt du gör av Lars Wernström, Norstedts, 2022
Hur många gånger måste en ung kvinna bli sviken av vuxenvärlden innan hon tar sitt liv? Det är temat i denna bok fast det vet vi inte ännu. Lisa Molander kommer till utredningsbyrån och vill ha hjälp med att hitta en person som skickar henne hotbrev. Hotbrev, som också inkluderar dottern Emma, kommer varje fredag. Erik Sandell och kollegan Jessica Wallman börjar gräva i fallet, något skaver, är Lisa verkligen sann i sin berättelse? Lisa jobbar på reklambyrån Creator, vars chef är med i ett välgörenhetsprogram som tillsammans med ett HVB-hem slussar ut unga kvinnor till arbete och kanske till och med bostad om de är villiga att ställa upp på en massa olika ”sysslor”…planen för flickornas framtid avgörs under en helgutbildning där föreståndaren för hemmet också är med. Parallellt med detta hittas en åklagare mördad i sitt hem och en poliskvinna hittas mördad på motionsspåret, hur hänger allt ihop med Lisa Molander. Hotbilden förstärks och Kristian Strååt, en gammal bekant till Erik, anställs som personvakt.
Utfrågningen på reklambyrån Creator leder dem till de unga flickornas tid på HVB hemmet och där finns kopplingen till polisen, men en ung kvinna hittas inte, påstås ha flyttat utomlands, men då Jessica letar, överallt, hittas hennes dödsannons och mamman får ett besök av Erik. Hela Creatorfirman och särskilt chefen visar sig vara för bra för att vara sanna.
Min första kontakt med Wernström och den får godkänt, lite för många namn i början och lite för beskrivande text, allt behöver faktiskt inte beskrivas, visst är implicit. Boken hade lätt kunna förkortas på 150 sidor utan att tappa tempo. Språket är bra. Detta är tredje boken på kort tid som jag läser om unga kvinnor på HBV hem, eller motsvarande, som farit illa. Varför tas dessa unga kvinnor inte på allvar? De tar mod till sig och berättar för personer som borde bry sig men ändå inte gör det, inte tror på dem, skickar iväg dem…hur kan någon tro att det blir bra på det viset?
3:a // Maria E

Yxskeppet av Jens Henrik Jensen, Polaris, 2020

Jag har ju läst Jensens böcker om Niels Oxen och då blev jag nyfiken på denna trilogi om Nina Portland. Nina Portland är kriminalassistent vid Esbjergspolisen och ensamstående med en tioårig son. Under en tjänsteresa i Estland känner hon igen en person, bergsäkert, och nu vaknar intresset för ett 11 år gammalt fall, där en rysk sjöman var huvudpersonen. Sjömannen anklagades för att ha yxmördat besättningen ombord på ett skepp som hittades drivande på Nordsjön, men han friades i brist på bevis.

Nina Portland börjar gräva i det gamla fallet och. Det för henne till en början ut i det estniska vinterlandskapet och därefter till London och Skottland, innan hon hamnar hemma i Esbjerg igen och i sitt eget förflutna, där lögner och hemligheter hon inte hade en aning om plötsligt stiger upp till ytan. Det Nina inte vet om är att hon egentligen bara är en bricka i spelet.

Denna första del i NINA serien var minst 150 sidor för lång. Den allvetande berättaren hade kunnat bespara mig på alla olika inblickar. Det räcker med att jag vet Ninas inblickar. Jag blev i alla fall inte klokare av dem och märkte att jag bara skummade dessa kapitel. Och om jag fattar det rätt skrevs dessa innan Oxen-serien. Nina själv är väl en typisk ”kvinnlig polis” liknande Sofia i Areklews böcker. Jag förstår att det kanske måste vara så men det är väldigt stereotypiskt.

3:a för denna första del, skall nu läsa andra boken för att se om även tredje boken skall läsas // Maria E

I mörkret av Lina Areklew, Bazar, 2024
Sofia vänta barn men beter sig som en åsna mellan två höstackar; skall jag välja Kaj, som vill att hans fru skall vara med på förlossningen eller skall hon välja Fredrik som hon verkar älska på riktigt? Kanske blir det bäst att vara själv? På Ulvön är det tryggt. Det är februari och isen ligger tjock, färjan är utbytt mot en svävare och med den kommer Fredrik med sin kamrat Philip. Philip har ”bråkat” med sin flickvän Madeleine, och i ett försök att bli sams åker han till henne men när han kommer fram är hon borta, spårlöst. Philip vägrar att lämna höga kusten och den enda Fredrik kommer att tänka på är Sofia. Tre dagar senare försvinner en fyraårig flicka och ett stort sökpådrag drar igång, inte ett spår.
Att dessa två hänger ihop får man reda på sedan, men varför? Sofia får inte göra uppdrag som hon vill utan blir satt att kolla alla tips som kommer, Fredrik hjälper på sitt sätt, Tord tar hand om Philip och Kaj är mest ivrig att bli pappa.
De bägge flickorna är systrar och pappa Anders nyaste fru utsätts för mordförsök som skall likna självmord under sökandet av flickan. Otrohet och för mycket drickande tros vara orsaken till hennes ansökan om skilsmässa och ensam vårdnad. Sofia sliter med tipsen och Fredrik sliter med sin tidigare relation som nu gjort självmordsförsök, hemtjänsten larmar, vattnet går, ja, det blir ett rörigt slut, men jag gillar det.
Areklew målar upp storyn bra även om den är lite lagom långsökt med försmådd kvinna i täten och en pappa/make/ex make som inte kunde tro att något sådant kunde påverka honom eller hans familj. Hela Höga Kusten är superfin men känns väldigt kall och ogästvänlig i februari, inget självklart turistmål. Det lutar åt att Fredrik och Sofia får ihop det så nu måste jag läsa nästa bok
3:a // Maria E

Ur askan av Lina Areklew, Bazar, 2021

Många händelser leder till att Fredrik en dag sitter med en mördad mans väska på trappan till Sofias hus på Ulvön i Örnsköldsviks skärgård och minns inget av vad som hänt, kvällen innan. Fredrik överlevde Estoniakatastrofen men miste både föräldrar och bror och lider av vad jag tror är överlevnadsångest. Han tror sig se sin bror, som aldrig hittats, utanför ett hotell tillsammans med hotellägaren…och det är han som nu hittats död. Fredrik som tyckte han var nära att få svar på frågan om sin bror blir nu själv misstänkt för mordet.

Sofia är en gammal flamma till Fredrik och tycke uppstår igen och Sofia vet exakt hur olämpligt det är, men tror inte att Fredrik är skyldig, fler människor mördas och Fredrik börjar ana att sambandet är en sommarkolloliknande verksamhet som bedrivits på Ulvön av en Pastor Aron.

Det är en parallellbok; Sofia och polisernas jakt på mördaren och Fredriks jakt på sanningen och samtidigt hålla sig undan polisen, blandat med tillbakablickar från 1979. Man brukar ju säga ”ur askan in i elden” om när det är jävligt kan bli värre. Fredrik går på tunga psykofarmaka mot sin ångest och Sofia tror hon har magcancer och kommer att dö men gör allt att för att inte tänka på det.

Jag gillade denna bok och språket var bra kanske lite för många trådar att tvinna upp men jag tycker Areklew lyckas, det jag saknar är brodern…var det han, eller kommer jakten på brodern fortsätta som en röd tråd eller är han bara ett hjärnspöke av hopp?

Klar 3:a // Maria E

De ensamma av Anna Kuru, Modernista,2023

1975; Dysfunktionell familj som lever i utkanten av stan och ingen har någon insyn i deras liv, verkar det som. Mamman är lätt störd och pappan jobbar mest så det är tonåringen Carina som får ta hand om lillasystern. Carina själv vill mest bara bort därifrån, särskilt efter det som hänt och det får man reda på i slutet. Pappan och mamman varken ser eller vill se vad som händer och gör de det, är det Carinas fel. Lillasystern är den enda som gör att hon inte tar livet av sig. Men nu skall hon sticka, de skall bara fira midsommar tillsammans en sista gång, pappan och mamman skall åka på en kort semestertur efteråt. Planerna går bra och dåligt, föräldrarna hittas döda och Carina får skulden och SoS tar lillasystern…

Hösten 2021; Kvinna som känner sig anonym i Stockholm, hon verkar trivas med lägenhet och jobb men vill inte gärna umgås med någon på fritiden och då kommer samtalet… och hon åker till Kiruna.

Jag upplevde inget nytt med boken, Snarare så befäster den bilden av tysta norrbottningar som inte pratar om det som är viktigt, kanske är det för att de är tjejer, som bastusnacket inte fungerar, kanske är det för att mamman är psykiskt sjuk och kanske förträngt sanningen. Kuru är en fena på detaljer i alla fall och det är skönt att läsa texten, även om den inte överraskar.

3:a // Maria E

Sorgsystern av Tina N Martin, Polaris, 2023

Ja, och så var det dags för nästa bok; den tredje boken om/med kriminalinspektör Idun Lind och hennes kollegor vid gruppen för grova brott i Luleå.

Mitt under fotograferingen vid ett bröllop i Överluleå kyrka faller en person ner frånkyrktornet mot omedelbar död. Det visar sig vara en ung kvinna, Elvira, som för tre år sedan försvunnit spårlöst från ett SiS boende i Boden. Jobbig tjej, förmodligen, och säkert självmord är första tankarna, men när ytterligare en ung kvinna, Agnes, försvunnit från samma boende, känns det lite suspekt. Dessutom hade Elvira fött barn för tre år sedan och var är det? Bröllopsfotografen som klickade lite extra ser på bilderna att det är två i kyrktornet…På boendet, nu, bor Emma som tycker livet är perfekt där, hon kan reglerna och spelet. Hon är duktig, säger Mona, duktig. Emma hatar det ordet, det är ett av de smutsigaste hon vet. Emma har tillsammans med sin tvillingsyster växt upp med en manipulativ och bekräftelsesökande mamma och när systern dör finns ingen Emma heller. Många svikna unga flickor som borde fått bättre start i livet, men önskan om frihet och förändring gör att Agnes, hittas. Idun kämpar vidare med skuldkänslor mot Calle och kärlekskänslor för Tareq och vad ett förhållande kan innebära, han är ju inte singel.

Jag gilla Martins skrivande, jag känner dock att Idun är lite för hård, hade önskat att hon brytt sig mer om sig själv. Jag skulle nog bli lite irriterad och arg även över denna story, tyckte Martin då jag köpte boken hos henne. Mycket riktigt; det blir jag, varför måste utnyttjade barn fortsätta att utnyttjas? De Vuxna måste väl ändå förstå att deras beteende är/var ett sätt att skydda sig själv i den situation de hade innan de kom till SiS-boendet. Och varför tror vi alltid det värsta, jo för egna erfarenheter och fördomar säger det, det räddar oss ibland men skadar lika ofta.

3:a // Maria E