Hobbybibliotekarien

Fristaden av Lena Sundström och Jens Mikkelsen, Norstedts, 2024

”Vinnare av Svenska deckarakademins bästa debut”. På framsidan är det en bild på vad jag skulle kalla stort sanatorium. Rebecca Rönn, en ”kändis” i Malmö hittas död, och då har hon legat länge på en avskild plats utan att någon reagerat desto mer, är kroppen illa åtgången av diverse djur. Då kroppen dessutom tros vara en uteliggares, skickas inte kroppen till rättmedicinska för undersökning som om brott skulle antas, tar det 9 dagar innan en presstalesperson tar till orda och utredning dras igång och man bekräftar att det är Rebecca Rönn. Vi följer två papperslösa pojkar, Ali och Hamid, som råkat snubbla över Rebeccas väska, utan att se henne. Kortet fungerar ett tag och telefonen går inte att kränga. När de upptäcker att de är efterlysta gömmer Ali väskan hos Abbas, en äldre man som bara vill göra rätt för sig men som nu skall utvisas. Han antas vara gängledaren och häktas.

Anne, en utrikesreporter, har blivit dumpad av sin man som nu lever med bästa vännen Klara gör att Anne packar och åker till Skåne för att komma närmare den försummade dottern, det går så där. Hon träffar istället Sven, en ungdomsförälskelse, som inte får blomma upp. Sven å sin sida har fått SMS och signalmeddelande från Rebecca och en lista på utländska namn, innan hon försvann och nu behöver han hjälp av Anne och alla hennes kontakter för att reda i ärendet. Abbas är fel person som polisen gripit. Någon högt uppsatt vill röja dem båda ur vägen, men hur hänger allt ihop? Ali hittas halvdöd under tågspåren och Hamid är försvunnen, Abbas är häktad och Sven utsätts för sexköpsfälla som får familjen att nästan rasera. Sökandet tar Anne från Turning Torso till Kiruna och tillbaka till Malmö och djupt ner under tågspåren och högt upp i samhället.

Tänkte först, vilken lång bok, 440 sidor, men de gick fort att läsa. Efter 200 sidor insåg jag att jag läste ”tunna blå linjen” ur ett annat perspektiv. En rolig mening fastnade jag för när Anne beskriver sitt nyinköpta hus, sett IRL: ”Lite som att vakna upp med en främling och inse att man gift sig på fyllan”

Jag gillar det jag läser och det perspektiv som skildras, Inte polisens som vanligt utan från journalist/reportersidan. Jag kan också störa mig på Abbas och hans situation, en man som vill bo i Sverige, jobba, betala skatt och hjälpa till, inte kan få göra det medan andra får begå otaliga brott men alltid går fria. Vi som läser brottsböcker vet ju att det alltid är maken som är den skyldige om frun försvinner/dödas. Men denna gång har han ett vattentätt alibi av en mycket betrodd person i Malmö. Det är skillnad på lort och pannkaka får också Nico erfara då han inser att han är offeranoden i gänget han umgås med, inte värd ett skit egentligen.

Klar 4:a // Maria E

Albatross av Ann Cleeves, Albert Bonnier förlag, 2020

Efter att sett serien Shetland med kommissarie Perez tänkte jag att detta kan vara nått liknande och det är det men samtidigt inte. Detta handlar om North Devon och Poliskommissarien Matthew Venn, så länge är det ganska likt. Matthew har vuxit upp i en religiös familj i en form av ”Brödraskap” men tog avstånd då han upptäckte att allt bara var en lögn, samtidigt förlorade han kontakten med sin familj. Nu är pappan död och på avstånd ser han begravningen, han är tillbaka till sin barndomsstad som polis och nu har en man hittats död på stranden, knivhuggen och med en albatross tatuerad på halsen. Han konfronteras med sitt tidigare liv men tillsammans med maken Jonathan, som driver ett center för personer med psykiska handikapp, kan han se ljust på tillvaron även om många anser hans liv som otänkbart och syndigt. Simon heter den döde mannen och det visar sig att han och Luce, en flicka i byn med Downs-syndrom, som har sin dagtjänst på centret som Jonathan driver har en hemlighet som ingen får veta. Det blev hans död och nästan två flickor till samt Matthews liv hängde på en skör tråd.

Jag gillade detta med en gång. Beskrivningarna av personer med Down-syndrom är fina och visar på att det finns olika varianter på dessa också, men också likheter så som problem med att de inte kan se ”runt hörnet” de verkar vara här och nu och tror att alla som verkar snälla också är det. Djävulen bor i religionens maktboning, som så många gånger förr. Matthew skall bli spännande att följa

Klar 3:a för denna första bok // Maria E

Allt skall brinna av Sofia Nordin, raben&sjögren, 2019

Boken börjar med att Agnes skall bränna ner vindskyddet, som var hennes och Minnas. Minna och Agnes har varit ett begrepp sedan de gömde sig i plinten för att slippa gympan. Minna sa alltid vad hon tyckte och stred för att orättvisor skulle upphöra, tog fajten med vegetarisk mat i skolan, utan att ha medicinskt brev. Varför får killar göra så, men inte tjejer. Måste vi spela brännboll på gympan, kan vi inte dansa i stället och så vidare. Som läsare känner man ganska snabbt att något inte är bra med Minna. Maniskhet blandat med håglöshet, fullt ös och sedan medvetslös, nästan. Rektorn på skolan blir givetvis inkopplad då mycket sker på skoltid och hon anar bekymmer. Agnes täcker upp för Minna så ofta hon kan men känner sig sviken då Minna plötsligt träffar en äldre kille och börjar röka hasch. Agnes kommer till hennes undsättning, gång på gång men då pojkvännen börjar tafsa på Agnes inbillar sig Minna att Agnes skall ta hennes pojkvän. Mycket händer hela tiden i ett rasande tempo eller så händer inget, då Minna svalde en mängd tabletter och hamnade på sjukhus. BUP tar vid och utredningen säger bipolär, typ. Medicineringen tar ner tempot men gör samtidigt att Minnas personlighet förändras och hon upplever sig som tråkig och ”normal”. Samtidigt som Minna bränner ljuset i båda ändorna följer vi Agnes resonemang. Minna får saker att hända, visst är Agnes med på ett hörn själv men aldrig pådrivande utan mer resonerande till sin natur, allt går inte att göra så fort…

Agnes märker att katastrofen närmar sig men kan inte alltid vara där för Minna varenda sekund, dygnet runt. Eller borde hon det, vara ”brandsläckaren”? Men Sandro är ju där, han borde väl hålla koll?

Jag gillar Nordins sätt stt skriva, det känns nästan självupplevt och naket. Psykisk ohälsa är ju ständigt återkommande hos många unga, vad det beror på är väl okänt men i Minnas fall såg hon och kände lite för mycket om lite för många som hon inte kunde hjälpa. Det var ofta viktigare att gör något för ”alla” andra än sig själv och hon lyssnade inte heller på Agnes, då hon var manisk, men ville att Agnes skulle lyssna och förlåta allt då hon var deppig, det tog hårt på Agnes. Hur gör man i någons närhet när man märker att saker är på väg att gå på röven? Att kontakta BUP/ skolsköterska kan ju upplevas som ett verkligt svek.

Klar 4:a // Maria E

Iskall sol av Lilja Sigurđadóttir, Modernista, 2024

Boken börjar med att vi vet att någon är död och någon kan döda. Arora och Isafold är systrar men lika olika som ett troll och en älva. Arora har alltid vetat att hon måste ta hand om sin syster, då hon är stark och systern svag. Till slut tröttnar hon på det, men när mamman ringer och säger att Isafold är försvunnen reser hon tillbaka till Island för att söka systern på plats. Här tar vi del av några olika händelser som kan tyckas ovidkommande:

Arora träffar Islands största ekonomiska brottsling, Hakon…det måste hon utreda

Omar är inte den han utger sig att vara… och får därför inget uppehållstillstånd, Olga är förtvivlad

Daniel är ingift farbror och polis… med honom känner hon sig tillfreds, kan det bli nått mellan dem?

Isafolds ex Björn har skaffat ny kvinna…och grannen Grimur rakar bort sin förtvivlan över detta.

Sökandet går trögt, ingen verkar säga som det är, av olika skäl och svaren är motstridiga. Arora har ångest för att hon inte hjälpt sin syster mer, men det är svårt att rädda någon som inte vill bli räddad och det är exakt vad Grimur också känner, då det uppdagas att Björn har misshandlat Isafold mer än en gång. Nu skall den nya flickvännen räddas, samtidigt som hämndplaner smids. Arora som är en ”penga-spårhund” börjar luska i Hakons monetära härva och det ger resultat, det gör dessvärre inte sökandet efter Isafold.

Lite rörig handling även om allt knyts ihop någorlunda, som läsare får vi reda på mer är Arora och Daniel i sökandet. Som läsare lär vi känna Arora bättre från barn- och ungdomen och får då en bättre bild av syskonskapet.  Känner igen beskrivningarna av miljöerna och svaveldoften i duschen från då jag var där. Men vad mamman hade på Island att göra kan man fråga sig…mammor kanske måste.

Stark svaveldoftande 3:a // Maria E

Trådar av Emma Andersson, Opal, 2023

Vad vet vi om oss och vårt eget öde? Varför finns vi? Erik vet inte själv vad som är felet men när skogen börjar flytta vill han flytta med, men ombeds stanna. Träden klarar sig utan människan men människan klarar sig inte utan träden. Det blir stora problem i samhället. Erik, också kallad Bortbytingen, blir till slut ”köpt” av trådhäxan Moira och pappan får möjlighet att försörja familjen. Moria ger Erik ett nästa omöjligt uppdrag, att hämta en livstråd till Nico, hennes son. Till sin hjälp måsta han få med sig en ung trådhäxa som kan hålla honom vid liv  med de trådar Moira ger honom.

Det blir ett spännande uppdrag att nå världsträdet för att få energi till att spinna en ny tråd åt Nico. ”En skall stanna, En skall dö och en skall återvända, det är era öden” meddelar världsträdet.

Jag gillade boken, var liksom en typ av skapelseberättelse där alla våra liv, korta som långa är invävda i en skapelseväv och träden är alla sammanlänkade via rotsystemen. Världsträdet är det största av dem alla, jämför Asken Ygdrasil, och alla livstrådar skapas från trädet, barken kardas och spinns till trådar, mäts sedan ut och vävs in i väven och slutligen klipps de av, då slutet bestäms. De tre nornorna gjorde detta. Men sedan Urd lämnat trädet och bara Skuld och Verdandi fanns kvar kunde inga nya trådar kardas fram, då det var Urds uppgift. Boken fick mig att tänka på en tio år gammal belgisk-fransk film om en gud som inte är så snäll och en dotter som hackar sig in i hans ”Skapelseberättelse”, se nedan.

3:a då denna förvånade mig med nytänk. // Maria E, rekommenderas från 12 år

Det helt nya testamentet. Belgisk-fransk långfilm från 2015, finns på SVT Play

Mellan Sverige och Ryssland av René Nyberg, Förlaget 2024

Historiska betraktelser. Jag trodde i min enfald att denna bok skulle handla om Finland, men inget kunde vara mer fel. Den handlar om förhållandet mellan Sverige och Ryssland och det har varat länge och varit komplicerat. Sverige har tagit stor nytta av Ryssland, då det behövts, krigat då det behövts, heliga och oheliga allianser har slutits och brutits för att nå framgång. Men i stora drag har Sverige hatat Danmark mer än Ryssland historiskt sett.

Det känns som om Nyberg haft en gigantisk linjal med alla årtal parallellt med alla regenter och på så sätt följt utvecklingen, när hände vad och vem gifte sig med vem, för att nå framgång eller kriga. Bitvis kändes det som att alla spelade RISK. De bytte eller erövrade länder av varandra, till och med öarna i Nordatlanten var ofta i byteshandel. Det enda jag tyckte var lite jobbigt var att han skriver om samma tid i olika kapitel beroende på vems sida man står på och ibland också kommer in i nutid. Till sin hjälp tar han också både döda och levande historiker, bland andra Peter Englund. Det som överraskade mig mest var väl att Gustav III var så krigisk, trodde mer på att han var upplysningsman och teaterkung. Ett annat som också förbryllar är: Hur kunde det gå så fort med förhandlingar mellan länder/regenter, det fanns ju inte SMS eller Internet… Men informationen nådde fram snabbare än djungeltrumman, eller tack vare densamma, eller är det så att linjalen inte är linjär; 2 år är kanske en kort tid på 1600-talet.

Lite mycket namn, och årtal, kartan i boken hjälper något men är man inte insatt i vad länder eller områden hette förr är det lite trickigt

3:a // Maria E

Mörkret under isen av Morten Hesseldahl, Bokfab, 2024

”Vinnare av glasnyckeln- bästa nordiska kriminalroman” Lät spännande tyckte jag och det är den men lite för seg. Boken är som i två delar, ena delen där man genom trollfabriker i Rumänien men finansierat av Kina försöker smutskasta Grönland och grönlänningar som ett alkoholiserat bidragstagande folk som Danmark skulle klara sig bättre utan. Stöd därför grönländska frihetspartiet i nästa val. Den andra delen är det man försöker dölja och som nu kanske kommer fram då isen smälter, en gammal bomb och annat som amerikanerna glömt/gömt under isen. Pipaluk är halvgrönlänning som flytt ön för att inte gå under i missbruk och av misshandel. Hon är soldat och har stridit i Afghanistan och till Grönland skall hon inte tillbaka, aldrig! Lärarinnan Agnes var den person som såg henne och talade om för Pipaluk att hon var någon och en betydande anledning att hon stack från ön.

Nu fylls hela hennes Internetflöden av dåliga kommentarer om Grönland och när Viktor, som hon jobbat med, blir dödad och Pipaluk får skulden börjar hon gräva lite i detta. Samtidigt pågår en valkampanj med en grönländsk tjej som frontar ett nytt parti om att göra Grönland självständigt.

Inte bara Viktor dödas, flera personer med anknytning till fallet med Bomben från 1968 dödas och Pipaluk återvänder till Grönland, efter 220 sidor, med veterankompisen Laurits. Detta måste redas ut, vad är sant och vem mördar folk och varför nu.

Jag hade lite svårt att förstå tidsramen, 1968 störtar ett amerikanskt flygplan med bomber ombord, danska arbetare städade platsen i åtta månader och vart strålskadade, det är ju 20 år sedan. ”Detta hände i Polarmörkret för snart trettio år tidigare” 1968+50= 2018? Är det nutid? Spännande att läsa om gamla hemligheter och vilka som vill äga/göra anspråk på Grönland. Allt ifrån att Donald Trump vill köpa ön till kineserna som vill ha bra kontroll över vattenvägarna och grönlänningarna själva som tycker att det inte spelar någon roll bara pengarna kommer in…eller?

Tycker nog att Hesseldahl forcerade för mycket på slutet och att det gärna fått vara mer tid på Grönland. De sista 30 sidorna fick det nästan att kännas som om det bara var del 1, i en serie och det drar ned betyget

3:a // Maria E

Vilseledaren av Viveca Sten, Bokförlaget Forum, 2024
Fjärde delen i Åremorden och det är mörkt och kallt när sex festglade Uppsalastudenter kommer till Åre för att festa och åka skidor i januari. Festandet börjar redan på tåget. Det är Wille, överklasskillen vars föräldrars ”stuga” de skall låna. Det är Pontus som alltid blir fullast och ofta hackad på men står ut med det för att vara med Wille. Det är Emil som är ett par år äldre och som inte alltid orkar med festandet. Det är Amir som också är en av Willes ja-sägare, för Wille är man med, inte emot. Det är Olivia som gillar Wille och som haft halva inne där och slutligen Fanny som är den minst festrutinerade men följer med bara för Olivias skull och självklart för Amir. Efter festandet på tåget är alla sega men snart kommer flaskorna fram kryddat med lite kokain. Fanny som inte vill vara tråkigast, går ”all in”. Dagen därpå hittas hon död i snön utanför stugan och det är 27 minusgrader ute.
Denna gång finns det ingen bakomliggande historia utan här följer vi Hanna, Daniel, Anton och ungdomarna i varsina kapitel som är föredömligt korta. Hanna är på överraskningskalas med sin nya kille, en Miljonär från Stockholm, vilken hon både gillar men är obekväm med och har därför hållit det hemligt. Anton och Carl har sitt största gräl då Carl inte får komma med på Antons syrras Kalas. Daniel försöker få delad vårdnad att gå ihop med jobbet och önskar att kunde säga till Hanna hur han känner för henne. Ungdomarna försöker spela tuffa men vet inte vad de skall tro om varandra, vem såg Fanny sist, vem låg med henne, var finns hennes kläder? Wille blir sur då Olivia tar befälet, Pontus blir galen på Emil och Amir ljuger för Wille…ingen säger hela sanningen, inte ens grannarna.

I förra boken väntade jag mest på att Hanna och Daniel ska ha tröstsex efter att Ida ville ta en paus. Det verkar ju inte hända, vaffan, när skall Hanna och Daniel börja prata och hur länge skall Carl vara Antons hemlighet? Känner att jag börjar nynna på Gyllene tiders låt, När vi två blir en; ”De´e så svårt att säga till nån vad man egentligen tycker och tänker om nån, det blir mest en massa prat om plugget och pop och bio, så klart…” Fortfarande är det korta kapitel vilket gör att man kan lägga ifrån sig boken/ta upp boken nästan när som helst. Jag gillar Stens sätt att skriva och jag fick exakt vad jag betalade för, lättsam läsning med spännande inramning.
4:a // Maria E

Tiga som muren av Maria Adolfsson, Wahlström & Widstrand, 2024

Den sjunde delen om poliskvinnan Karen Eiken Friis på den fiktiva ön Doggerland och det kändes som om detta är den sista, Adolfsson knyter ihop säcken på ett bra sätt, tycker jag, men det kan ju vara fel…

Under Mittsummerfirandet med släkten på Noorö blir Karen inkallad för att luska lite i ett samtal om en försvunnen man på samma ö. Samtidigt får systern Helena ett obehagligt besök i sitt hus där hon ombeds att inte säga ett ord till. Dessa två händelser hör inte alls ihop men bara det att Karen frågar runt om den försvunne mannen rubbas cirklarna bland öns män och djungeltelegrafen går het. Firandet med släkt och vänner kommer att inkludera Helena som får träffa andra sidan av släkten men ger också Karen en chans att prata med kusin ”MC-ledare” enskilt och nu börjar hon förstå varför Helena fått meddelandet att tiga. Noorös ”Rickard Rättrådig” har inte riktigt rent mjöl i påsen och för att det inte skall komma fram under Karens utfrågningar är han beredd att slänga Karen utför stupet men hindras i sista sekunden. Det avslöjandet gör att de två systrarna tar tag i Helenas hotbrev och det tar dem till Stockholm för att göra nästa ”grej” med korrumperad polischef på Doggerland och knarklangare av stor rang i Stockholm.

Karen har ju fyllt 50 men inte förrän vallningarna kommer över henne blir hon överlumpad av åldern som några tidigare påpekat, men hon förnekat. Jag tycker nog Karen har blivit lite mer rund i kanten och lite mer ansvarstagande men fortfarande är hon lite för dålig på att dela med sig, kanske för att hon har lite svårt att lita på folk. Det känns dock som att hon kommer till ro i denna bok vilket gör att jag får känslan av att det är den sista. Inga ”cliffhangers”. Gillar Adolfssons värld.

4:a // Maria E

Kallmyren av Liza Marklund, Pirat förlag, 2022

Stormberget av Liza Marklund, Pirat förlag, 2024

Ja, vad vet man om sin släkt och vad vill man veta om sin släkt? Det är stora frågor som tas upp i denna släktkrönika av Liza Marklund. Var tvungen att läsa om Polcirkeln innan jag tog mig an Kallmyren och Stormberget. Jo, de kan läsas fristående, men de hänger tydligt ihop.

I Kallmyren har Wikings fru gått ner sig, då deras dotter Elin var baby, lämnad på myrkanten och hittad nästan ihjälbiten av mygg, knott, myror och annat smått, men vid liv. Helenas kropp återfanns aldrig, myren var ju bottenlös, detta skedde 1990. 30 år senare är hon fortfarande inte glömd men ett brev till sonen Markus som jobbar på robotbasen i Vidsel skakar om livet för Wiking. Vi följer Wiking denna gång och hans tid som polisaspirant i Stockholm, i mitten av 80-talet och hur han och Helena träffades, flytten till Stenträsk och de båda barnens födslar. Men brevet skakar om och när sedan ett brev till dyker upp på golvet hemma hos Markus börjar spårandet, lever Helena? Kan hon bara ha lämnat alla och allt, särskilt Elin på myrkanten? Wiking tar hjälp av sina vänner.

I Stormberget hittar man en kropp i myren, alla tror att det är Helena som hittats, men Wiking vet bättre och en utredning sätts igång. DNA-analys visar att mannen i myren är släkt med Markus, Wikings son, på ett nära sätt, typ farfar. Nu är ju Wikings mamma död och begraven, men vem var hon egentligen? Wiking själv har cancer och genomgår behandling så han har tid att leta efter fakta men var börjar han. Mammans bästa vän Siv, måste veta mer. Nu kommer historien fram om bygget av Messauredammen, Vietaskuppen, vilka som hade rätt till vilka marker mm och allt är inte snyggt hanterat. Mamman har ju dö-städat men en sak skrev hon inte ned utan sa till Wiking: ” kremera mig och strö askan på Backvägen i Messaure, det var där din pappa friade till mig” Nya DNA-tester görs och nya sanningar kommer fram.

Jag gillar återigen Marklunds sätt att skriva, inte bara deckare, utan också samhällsupplysenade. Att leva som illegalist* är att (försöka)leva utan äkta känslor och det är svårt, ännu svårare att förstå. I Stormberget märker jag tydligt att Tove Alsterdahl har ett finger med i spelet. Berättandet om den ganska näraliggande dåtiden är bra. Jag känner igen mycket även om jag inte fanns eller var ganska liten då. Jag gillar denna fiktiva släktkrönika som jag tycker ger en bra bild av hur det skulle kunna vara med ”gästarbetare” från hela landet vid olika stora byggen i Norrbotten. Säkert en gnutta sanning bakom allt, även våldsverkarna.

Hela serien får en stark 3:a // Maria E

*Illegalist, eller sovande agent, är en person som har ett medborgarskap i ett annat land än sitt eget. Illegalisten sköter ett arbete, lever ett till synes vanligt liv och är allmänt aktad i samhället. llegalisten har emellertid i uppdrag, att efter signal från sin uppdragsgivare I sitt egentliga hemland, sabotera på sitt arbete eller på sin hemort eller spionera.