Vitön

Vitön av Bea Uusma, Norstsdts, 2025

Den fristående fortsättningen på Expeditionen, står det på framsidan. Självklart köpte jag den och slukade den på samma sätt som den nyss nämnda första boken. Önskar att jag hade samma driv i att genomföra även om man går på en mina. Det är inte förrän nu som jag inser hur lyckligt lottade vi var som kom i land på Vitön, även om det bara var i 30 minuter. Att leta efter sanningen i detta äventyr måste vara som att leta en nål i en höstack och alla parametrar och stjärnor skall vara i ens. Nästan är det så nu, bara vädret var oense. Kan känna frustrationen över att inse att många privatpersoner varit där och letat före henne…och insikten av att de kanske bytte kläder med varandra innan de dog och att ”rätt” person inte fanns på ”rätt” plats, då identifieringen baserade sig bland annat på kläderna de hade på sig och suturer på kranierna och tänk om alla teorier faller som ett korthus då måste de ju byggas igen.

Men varför, håller hon på? Det undrar hon själv och börjar tycka hon är som André: Jag måste åka, jag måste åka, hur orimligt det är och precis som för André , där den mest arktiskt kunnige hoppade av , är det många som lämnar Uusmas grävande efter sanningen.

Pengarna från Augustpriset lägger hon på nästa expedition, det har hon nästan lovat…

Självklart är jag färgad, eftersom jag som Leif GW Persson kan säga ”jag har ju faktiskt varit där” och sett det fula betongminnesmärket som finns där. Jag önskar så att hon når i land med detta projekt. Jag har all beundran för människor med passion för lösningar och inte bara säger: Well, det blev inte bättre än så här, good enough, alltså. Nej, ibland måste man få göra något Perfekt. Så, Bea, ut och leta skelettdelar.

Ps, jag tog inte med mig något från ön

Klar 4:a, inte lika utredande som den första men väldigt bra ändå!! // Maria E