Kallmyren och Stormberget

Kallmyren av Liza Marklund, Pirat förlag, 2022

Stormberget av Liza Marklund, Pirat förlag, 2024

Ja, vad vet man om sin släkt och vad vill man veta om sin släkt? Det är stora frågor som tas upp i denna släktkrönika av Liza Marklund. Var tvungen att läsa om Polcirkeln innan jag tog mig an Kallmyren och Stormberget. Jo, de kan läsas fristående, men de hänger tydligt ihop.

I Kallmyren har Wikings fru gått ner sig, då deras dotter Elin var baby, lämnad på myrkanten och hittad nästan ihjälbiten av mygg, knott, myror och annat smått, men vid liv. Helenas kropp återfanns aldrig, myren var ju bottenlös, detta skedde 1990. 30 år senare är hon fortfarande inte glömd men ett brev till sonen Markus som jobbar på robotbasen i Vidsel skakar om livet för Wiking. Vi följer Wiking denna gång och hans tid som polisaspirant i Stockholm, i mitten av 80-talet och hur han och Helena träffades, flytten till Stenträsk och de båda barnens födslar. Men brevet skakar om och när sedan ett brev till dyker upp på golvet hemma hos Markus börjar spårandet, lever Helena? Kan hon bara ha lämnat alla och allt, särskilt Elin på myrkanten? Wiking tar hjälp av sina vänner.

I Stormberget hittar man en kropp i myren, alla tror att det är Helena som hittats, men Wiking vet bättre och en utredning sätts igång. DNA-analys visar att mannen i myren är släkt med Markus, Wikings son, på ett nära sätt, typ farfar. Nu är ju Wikings mamma död och begraven, men vem var hon egentligen? Wiking själv har cancer och genomgår behandling så han har tid att leta efter fakta men var börjar han. Mammans bästa vän Siv, måste veta mer. Nu kommer historien fram om bygget av Messauredammen, Vietaskuppen, vilka som hade rätt till vilka marker mm och allt är inte snyggt hanterat. Mamman har ju dö-städat men en sak skrev hon inte ned utan sa till Wiking: ” kremera mig och strö askan på Backvägen i Messaure, det var där din pappa friade till mig” Nya DNA-tester görs och nya sanningar kommer fram.

Jag gillar återigen Marklunds sätt att skriva, inte bara deckare, utan också samhällsupplysenade. Att leva som illegalist* är att (försöka)leva utan äkta känslor och det är svårt, ännu svårare att förstå. I Stormberget märker jag tydligt att Tove Alsterdahl har ett finger med i spelet. Berättandet om den ganska näraliggande dåtiden är bra. Jag känner igen mycket även om jag inte fanns eller var ganska liten då. Jag gillar denna fiktiva släktkrönika som jag tycker ger en bra bild av hur det skulle kunna vara med ”gästarbetare” från hela landet vid olika stora byggen i Norrbotten. Säkert en gnutta sanning bakom allt, även våldsverkarna.

Hela serien får en stark 3:a // Maria E

*Illegalist, eller sovande agent, är en person som har ett medborgarskap i ett annat land än sitt eget. Illegalisten sköter ett arbete, lever ett till synes vanligt liv och är allmänt aktad i samhället. llegalisten har emellertid i uppdrag, att efter signal från sin uppdragsgivare I sitt egentliga hemland, sabotera på sitt arbete eller på sin hemort eller spionera.