Eftervintern

Eftervintern av Jacob Lindfors, Piratförlaget, 2023

Då var det dags för fjärde boken om Kassian, jag trodde det var slut efter Järnviljan men nu skall säcken knytas ihop.

I prologen träffar vi på Jordan Morrow, som tar av sig sina egna solglasögon… vems annars?

I första delen saboteras tåget som skall ta de svenska (okända)kärnvapnen via Narvik med båt till Amerika för destruktion, nu förstår världen att Sverige ljög. Ryssland går in i Finland för att försvara sig mot Sverige. Fartyget lägger ut men två män stannar på land, Morrow och Abraham. Madeleine blir tillfångatagen av ryssar i Rovaniemi.

I andra delen är det fokus på Nousha Hahr och vi träffar på Riot, igen, och Kassian får en bild av omvärldsläget och vad de skall göra och säger: ”Om ni verkligen tror på den här planen är jag villig att genomföra den” och på frågan hur krogarna i Boden är svarar han: ”Om ni fick se Bodens uteliv skulle ni tycka att det var lika bra att ryssarna bara invaderade fullt ut” Uppdragen börjar och dörrskytten (doorgunner) tar emot dem i Black Hawken.

I tredje delen torteras Madeleine men lyckas fly, gänget drar till Ukraina för ett uppdrag och det enda vackra Kassian såg i Ukraina var ett gäng stridsbefäl som satt i en glänta för att diskutera en order.

I fjärde delen är Madeleine fri men Rovaniemi är ockuperat och hon har svårt att hålla sig gömd, Kassians gäng utökas med Ben som skall Hacka sig in i olika nätverk. Riot dödas.

I Femte delen kapar de en tanker, Morrow skadas och flygs till Tel Aviv och Madeleine kämpar vidare i kylan och Kassian lyckas rädda Morrows dotter.

I sjätte delen lyckas Madeleine få tag på en telefon och kan meddela sig till Väster. Det är som det är men ”Vi är de enda i välden som har hela bilden klar för oss” menar Kassian då de befinner sig i Trondheim och Ben har hackat en bank. En rysk desertör förhörs.

I Sista delen räddas Madeleine och räddar samtidigt fångar i Rovaniemi, där den ryske skurkens tagit sitt liv.

Jag har lite svårt att hänga med i berättelsen, det händer för mycket på för många ställen under vad jag upplever är en ganska kort tid, eller lång, svårt att avgöra (Madeleine var fånge i åtta månader) Var det kanske under den tiden allt hände? Det enda braiga är att det är korta kapitel. Lite för mycket TV-spelaktigt som jag ser det, men det kanske är SOG verklighet, alla verkar ju odödliga och i det närmaste omänskliga, inte min ”cup of tea”, direkt

2:a // Maria E

Jacob Lindfors är omvärldsanalytiker och bor utanför Strängnäs. Han har tidigare arbetat med säkerhetspolitiska frågor inom rikspolitiken.