Klas Baron x 3

Dödligt sex av Klas Baron, Kultur på gränsen, 2019
Här möter vi för första gången på kriminalkommissarien Gustav Björk eller GB som han ofta kallas. Han är placerad i Haparanda och blir nu indragen i en utredning om kvinnohandel, droger och mord. Allt börjar med att man på ett litet slakteri hittar en död kvinna i en av sina frysboxar. Efter många efterforskningar visar det sig att kvinnan flugit från Murmansk och mött två män på Kallax, därefter har de alla fyra åkt till en stuga i Arvidsjaur för att festa och knulla. En av kvinnorna har ”råkat” få med sig ett USB-minne som någon nu saknar, vilket leder till hennes död.

Männen och den kvarvarande kvinnan grips av panik och åker hem, via slakteriet, och Björk börjar nysta i ärendet men hjälp av kollegor i Finland och Stockholm.
Lite kul att läsa, då man känner igen sig i geografin och jag kan dra på mungiporna då jag läser om chefen för utredningsenheten: ”Han öppnade skrivbordslådan, tog upp en flaska whiskey och drack en rejäl klunk, för att stärka nerverna” Gör man så i Sverige nu…?? GB måste man gilla, han är här och nu och följer sin fars råd: ”Ljug aldrig. Du kan aldrig försvara en lögn, sanningen kommer alltid i kapp dig”. Nu är GB 55 år och gillar fortfarande sitt jobb och han är också omtyckt av andra.
Tog ett tag innan jag hittade rytmen att läsa Barons text men boken tar sig mot slutet. Man behöver väl inte vara någon Einstein för att förstå vissa saker men inte kavlade väl teven ut nyheter, de kablade väl? Jag fick också klarhet i varför vi som barn kallade Furunäset för Pite 55, jo, det var efter den så kallade ”toklagen” Som läsare förstår man också kritiken till att man drog in på den administrativa personalen, nu måste även Björk spela pekfingervals vid datorn och det tar tid, tid som han hellre vill använda för att ta bus.
Chefen för utredningsenheten avlider i slutat av boken efter en trafikolycka och Marie Grape utses tillfälligt till vikarie och jag tror att nästa bok kommer att handla mer om henne då USB-stickan mest troligen hamnar i hennes hand.
Inget nobelprisämne men en helt okej kriminalbok och här får man tacka Baron för att han, i sann tornedalsk anda, skippat allt ordbajseri och annat skit då boken ”bara” har198 sidor.

Glödhett stoff av Klas Baron, Kultur på gränsen, KDP, 2019
Denna bok tar vid där boken Dödligt sex slutar. Det är många som har olika agendor i sexköpshärvan i gränstrakten. Och Björk är tillbaka efter semester och Piponska huset nämns, lite kul då min mormor och morfar bott i just det huset. Björk bokstavligen kliver på en kropp som ligger i en snödrivaTidigt i boken följer Björk upp ett tips från byn Ruskola men bedömer att han fortsätter med det sen då en vådaskjutning under jakten inte riktigt hör hemma här.
Tatjana har fått låna en lägenhet av en tidigare kund och fått ny hallick, Oleg. När hon inte löser sin uppgift skickas en torped för att fimpa henne, torpeden tar fel kvinna och Tatjana klarade sig med nöd och näppe. Ny bostad blir i Kiruna, men Oleg är redan på jakt. Ytterligare två män och en kvinna hinner dö och man börjar ana att USB-stickan innehåller namn högt upp i bla poliskåren. Björk samarbetar med Kemi- och Torneåpolisen och upptäcker sedan att Molinder inte skickat in USB-stickan till internutredningen som han sagt. Björks mediakontakt informeras. Efterlyst gör ett inslag angående den döda i snödrivan och det kommer ett tips från Ruskola.
Trots att språket inte där på topp gillar jag dessa böcker. Det är avskalat och räcker gott, fortfarande inget ordbajseri för att fylla ut sidorna. Björk är kärv men bra och jag upplever honom som en god människa i hela sexköpshärvan. Han till och med blir drogad på en bar men undsätts av kollegor. Nu skall nog säcken knytas ihop och härvan utklaras, i stata delen på trilogin. Känns lite som Jakten på kapten Klänning som gjorde mig så förbannad. De som man borde lite på mest är de största rövhålen.
Hämnden gror av Klas Baron, Kultur på Gränsen 2020.
Sista delen i trilogin och denna tar vid där Glödhett stoff slutar. Ytterligare en kvinna dödas, denna gång i Kemi och ett tag tror man detta kan vara självmord. De ryska hallickarna är missnöjda med att inte kunna hitta Tatjana och för att komma åt henne torterar de hennes bror, till döds. Porrkalle vet mer än han säger och säljer mer än han redovisar och visar sig ha en central roll i sex/droghandeln. Det glödheta stoff som Björk redovisade har maskats och inte ens Journalisten Elfving kan göra något åt det, alla verkar gå fria i brist på bevis. Tatjana som förlorat både bästa vän och bror och nu ständigt ser sig om efter fiender bestämmer sig för att ta saken i egna händer= hämnd.
Tja vad kan man säga; jag gillar detta. Klas Baron, alias Ola Backe och Kari Roininen verkar vara jordnära människor som inte komplicerar skrivandet och Björk verkar vara en likadan gubbe som de skapat, jordnära och rättvis mot alla. Björk upplever jag vara lik kommissarie Frost, snäll, lite avog mot överheten men trygg. Kollegan Grape har blivit en god vän och någon att lita på. Ibland förefaller texten lite manuslik då författarduon är allvetande berättare.
Med största säkerhet är verkligheten betydligt värre än vad Baron lyckas beskriva i denna trilogi då droger, pengar och sex alltid för med sig våld.
3:a för alla böckerna // Maria E