Kategoriarkiv: Okategoriserade

Sten i siden av Mikael Niemi, Pirat förlaget, 2023
Tänkte genast på Bowens teori, se nedan, då jag läste denna bok:
Det hela börjar med att man 2017 hittar kvarlevorna av en kvinna i myren utanför Pajala och Siw får en förnimmelse av att hon måste norrut, till Tornedalen.
Mellan åren 1920 och 1932 får vi följa Eino och Saara och deras slit och vedermödor som börjar då Einos bror Wilhelm får överta familjegården, sånt glömmer man aldrig. Eino försöker ständigt lösa det ekonomiska och tjärbränningen gick bra men Brukspatronen förhalade försäljningen tills det inte fanns någon vinst till Eino. Sedan skulle väg brytas av den som bjöd minst, det gjorde Eino och blev heller inga pengar över.
Här beskrivs kommunismen, kapitalismen, socialismen, nazismen, strejk och strejkbrytare, fackföreningen som vill hjälpa arbetarna, alla män med makt (pengar) och brodern Wilhelm som fick allt utom Saara men som likförbannat vill Wilhelm henne och det ska han; han tar henne.
Mellan åren 1971 och 2017 möter vi Siw som känner saker och ser i förväg, Ennustaa, och hennes pappa David.
David är son till Martha som är dotter till Eino och Saara. Martha är konstnärlig och känner sig inte hemma i Pajala och vid ett väl övervägt tillfälle tar hon Algots cykel, mammans sidenschal och cyklar söderut. I Nordmaling, tar resan slut och skvallret går- Kommunistflickan som blivit hora. Vad kan man vänta sig av en odugling till pappa och en nådetjuv till mamma? Ja, lägger man ihop skit och skit så får man gödsel. Myndigheten inkallas och då hon är gravid sätts hon i fosterhem, för ”barnets bästa” och det blir i Wilhelms familj, som David växer upp. Sonen Algot är sedan vägstrejken förskjuten och är inte längre Einos son. Saara kvider då två barn saknas henne och drar sin kos.
Väldigt bra skildring av Tornedalen på 20-30-talet och samstämmigt med många andra böcker jag läst om den tiden i just Tornedalen. Tvångssterilisering berörs bara något. Men att veta sitt förflutna är något som Siw känner att hon måste komma till rätta med, hon träffar kusiner som vet mer om henne än hon om dem. Släktskap är viktigt i Tornedalen. Inte vem man är utan vems man är. Niemi har skrivit en bok om människor jag saknade då jag lade ner boken. Älskar utvikningen om palt på sid 394-395.
Klar 4:a // Maria E

Tabita av Iben Mondrup, Modernista, 2023
Vi möter mamma Rosine och hennes dotter Abelone med barnen Angajus och Tabita (efter mormor) Vitus (efter pappan) föds alldeles i början. Nu har Abelone tre barn och en mamma att sörja för men ingen make. Rosines make Vitus dör samtidigt som pojken föds och Rosin önskar att hon med kunde dö…men hon levar vidare, året är 1965 och sedan 1915 har hon bott här med sin make och älskat det.
Abelone har fått jobb hos ett danskt par som hushållerska och tycker det är ok, det är ett sätt att få mat i magarna på familjen, Mannen Berthel fotograferar mycket och har handelsbod, frun Eva är hemmafru och ganska ensam i denna karga värld, den tid på året då det är midvinter mår hon dåligt. De har inga egna barn men välkomnar Abelones två yngsta barn och bjuder på socker och andra godsaker och lär Tabita danska. Efter en jakttur tar Berthel med sig en björnunge hem (isbjörn får man anta) och pojkarna i byn tar med björnungen på isen där Angajus förolyckas. Året efter tycker Eva att barnen Tabita och Vitus inte har det bra hos mamma och mormor utan tycker att nog skulle de ha det bättre hos henne. Vännen håller med, ”Du gör en god gärning”. -Men Abelone blir ju olycklig, äh, grönslädska kvinnor är inte så känsliga, de är annorlunda funtade. En adoption ordnas, eller ett bortförande. Här ser vi inte Abalone mer, trots att hon lovat barnlösa släktingar på Grönland att ta barnen .
Tabita och Vitus är oskiljaktiga. Tabita har svårt att anpassa sig till det nya livet i Danmark och skolan där. Eva hittar fotoalbum och bilder som visar på att maken Berthel gjorde annat med Abelone än fotografera; Vitus är hans barn. Berthel nekar inte utan tycker att Abelone var ju bara en dum Grönländarflicka, inte som du, Eva. Men Vitus skall ut! Bestämmer Eva. Tabita blir otröstlig och svårare än vanligt men tror att Vitus är tillbakaskickad till Grönland och finner tröst i det. Åren går och Tabita växer och frun Eva håller sig undan men det gör inte Bertel, han håller sig närmare…Visar tydliga tecken på svartsjuka om Tabita tittar på jämnåriga pojkar.
Det går lätt att ta ett barn från Grönland men svårare att ta Grönland ur barnet. Återigen ett kapitel i den vita överhetens historia där man förminskar, förnedrar och förringar urbefolkningen och kallar dem dumma och okunniga, tycker de har konstiga kläder och äter äcklig mat, fast de gjort så i hundratals år innan. Eva lärde sig inte grönländska utan tvingade Abelone och barnen att lära sig danska. Men precis som med samiska finns inte alla ord på danska så språket blir fattigare. Seder de haft i hundra år skall de sluta med för det är inte ”naturligt”, tycker de vita människorna. Men knulla med kvinnorna i urbefolkningen går tydligen bra.

Mondrup har talat med sex kvinnor om deras uppväxt i Danmark och på Grönland inför skrivandet av boken och med största säkerhet var det värre i verkligheten.
4:a // Maria E

Bodenfallet av Thomas Bodströn & Lars Olof Lampers, Norstedts, 2016
Detta är första boken i serien Svenska Brott där det lovas inträngande och förklarande beskrivningar av polisarbete och rättsprocessen i kända svenska kriminalfall. Jag lockades lite av nyfikenhet till denna bok, tänkte kanske får man reda på något nytt. Men det fick jag inte. Allt i boken har jag kunnat läsa om i tidningarna och på Internet, dock är allt kronologiskt uppställt och skapar en bättre förståelse för varför allt inte ”gick som på räls”. Precis som med fallet vid Stenbäcken där Carolin mördades var slumpen en stor medspelare också denna gång. Men blev verkligen rätt person dömd? Är allt sanning som sägs i domstolen? Är alla spår verkligen undersökta? Varför hittas ingen mordplats eller mordvapen? Många anser att fel person dömdes, tja, vad vet man. Nu är det 11 år sedan det hände och jag tycker inte boken kastar nått nytt ljus på någonting, bara förklararande textmassa.
2:a // Maria E

Himlen är en plats på jorden av Christoffer Holst, Lovereads, 2024

Hur blev ditt liv? Blev det som du ville?

”En varm och rolig feelgoodroman om vänskap, oväntade äventyr och att det aldrig är för sent att börja om” och det är precis vad det är och det man betalar för.
Mimmi är nyskild och har precis hittat livsgnistan igen. Hon volontärjobbar med lite äldre kvinnor, där de fikar och samtalar, en dag berättar Maj om en kärlek hon hade som ung och om brevet som kommit. Det får Mimmi att fundera på om det är målet med hennes planerade resa med husbilen Hasse. Väninnan Lenas dotter Lovisa som är 35 har kommit sårad ur sin relation och har nu, i två år, legat på sin mammas soffa och fått allt serverat och det har tagit död på Lenas livsgnista. På Lenas födelsedag når allt klimax och när Mimmi kommer förbi och säger grattis, ber Lena om att få följa med…bara dra, och det gör de. Mimmi är pensionär och Lena på väg, men är pga dottern sjukskriven för vård av anhörig.

Lena och Mimmi träffades för över trettio år sedan, när de jobbade på socialkontoret i Östersund. Sedan dess har ett helt liv passerat, men de håller fortfarande ihop, trots det vet de inte allt om varandra, men det hinner de med under resan.

Tja, Feelgood på Lovereads förlag och med en 34-årig kille som kan ha lyssnat på kvinnor vid baren där han jobbat och författat ihop storyn i samma anda som ”Killing me softly with his song”. Jo, det finns många igenkännande bitar och mycket som man kan skratta åt som 60+are men något nobelprisämne är det långt ifrån, men en skön avkoppling.

2:a // Maria E

Kidnappad av Samuel Karlsson, Lind & Co, 2024

Sjätte delen om polisen Jessica Jackson, och detta måste vara den sista, för nu spårar det verkligen ur. På baksidan står det spännande, spänning i hela boken, spänningen men nja, jag blir mest frustrerad av Jessicas framfart i psykopatstil, inga gränser, utnyttjar vänner, hotar vänner, lurar vänner och blir förbannad då hon får nej. Hon är inte polis längre utan privatperson, fd kollegor blir utnyttjade.

Jonathan, sonen, har lurat en skurk under sin resa i Sydostasien och nu är skurken, Philip, på Mörkö för att få tillbaka pengarna som rubinen var värd. Han och dottern May kidnappar Jonathan och låter meddela att Jessica måste skaffa fram pengarna, annars dör grabben. Jonathan är vuxen och har gjort dumheter men nu skall han fritas, Jessica skall fixa fram pengar på ett eller annat sätt och alla sätt är tydligen tillåtna i Jessicas värld. Philip är också psykopat och med lite droger i kroppen gör han vad som helst, vilket Jonathan blir varse. Kollegan Mattias kopplas bort från Jessica och arbetar med en droghärva men som alla vet är den världen ganska liten och snart korsar de varandra.

Tycker boken var tråkig då allt fokus ligger på Jessica och hennes försök att få fram pengar till varje pris. Gör man verkligen allt för sitt barn, ja, kanske? Det fick mig att tänka på Rognebys polis Leona som var allt annat än moralisk.

2:a// Maria E

Spökfången av Jens Henrik Jensen, Polaris, 2020
Avslutande delen i Nina Portlandtrilogin och denna gång följer vi två parallella händelser vi följer:
En PTSD soldat som har sin egen hämndrunda och dödar tre personer, varav två av dessa är gängkriminella, dock olika gäng, så gängen blir hämndlystna.
En ”spökfånge” som fraktas från (via) Island till Rumänien, ingen skall veta om detta. Men han lyckas övermanna besättningen och planet landar brutalt på stranden utanför Esbjerg.
Hänger dessa ihop? Nina blir satt att följa uppflygplansolyckan trots att den verkar vara en vanlig ovädersolycka istället för att utreda gängskjutningarna, det gör henne irriterad och störd. Men flygolyckan var ingen olycka och fler passagerare fanns med än som var angivet, men var finns denne nu och vem är han? Terrorist, företagare, make och pappa till fru och barn i Sverige? När soldaten och fångens vägar korsas på ett helt otroligt sätt får historien en annan vändning. Ninas son, Jonas, tas på bar gärning då han försökt snatta dartpilar på sportaffären, han hävdar sin oskuld och skyller på kamrater som givetvis nekar.
Även denna bok är för lång med förmycket förklarande text men i mitten ungefär kommer äntligen Nina på att hon måste vara sig själv, inte knyta nävarna i fickan, pejla läget och stämma av innan man talar, nä direkt konfrontation är vad som gäller, enda vägen till framgång. Jag skrattar lite och tänker på ett citat av Arne Anka:” Att tänka före man talar är som att torka sig i röven före man skitit”
Det blir mycket skummande då fångens identitet och varför han är fånge inte blir begriplig förrän i slutet. Soldatens hämndaktioner är lättare att begripa och att han råkade vara på fel plats vid fel tillfälle och hata fel personer gjorde att han hittades, men av politiska skäl försvann…
3:a även denna gång// Maria E

Kolmannen av Jens Henrik Jensen, Polaris, 2020
Andra delen i trilogin om Nina Portland och denna är i mångt och mycket upplagd på samma sätt som föregångaren Yxskeppet. Denna gång är det ett oväder med blixtnedslag som blottar en död man i ett kolupplag vid kraftverket i Esbjerg och en osannolik härva kommer att knytas upp. Utöver ”Kolmannen”, som troligen är turk, så är det:

Fru Munk som hittas död i sin lägenhet- gammal men pigg
Ib Munk, autistiska sonen som försvunnit
Morten Busk, filmfotograf, som omkommit i en trafikolycka i Turkiet
Ercan Duru, hittas död i en campingstuga

Nu gäller det för Nina och kollegorna att nysta upp detta men det är mycket som splittrar Ninas koncentration; Pappans hemkomst, dåliga samvetet över att inte hinna med sonen, pojkvännen, som hon bryter med, poliskurs för befordran och nya kollegan Weise. Samtidigt som hon ständigt känner sig iakttagen. Det hela tar henne till Turkiet och Tyskland då det framkommer att Ib har något som andra vill ha och gärna dödar för att få. Kursen får vänta.
Men precis som i första delen är det för många inlägg med andras tankar och göromål, men hon träffar Axel, mannen som iakttagit henne och han verkar vara på hennes sida…och tillsammans hamnar de i ett skottdrama och räddar Ib Munk från döden.

Lite för lång bok även denna gång och Nina är en komplicerad person, gör lite som hon vill och delar inte alltid med sig av information, kan vara bra att ha själv, tänker hon. Men, när det alla letade efter kommer till ytan vill alla att det förvinner för att inte skapa politiskt kaos i EU. Alla ”skyldiga” var döda och ”Fallet” var dött. Men där slutar inte boken, nä, för det visar sig att hennes son gjort en kopia på den fil som alla ville ha, och nu är han borta och Weise verkar ha dubbla hattar?
Nja, lite för mycket som händer men allt hänger ihop
3:a // Maria E

Jävla Karlar av Andrev Walden, Polaris, 2023
”En gång hade jag sju pappor på på sju år, De här är berättelsen om de åren” Detta är de inledande orden i boken där vuxne Andrev ser tillbaka på barn Andrev som försöker förstå och anpassa sig till den plats i livet han är, då och där. Papporna är Växtmagikern, Konstnären, Tjuven, Prästen, Mördaren, Kanotisten och Indianen. Indianen är den ”riktige” pappan och han finns alltid hos Andrev som en fond, inte att han jämför men undrande. Papporna är riktiga män och jag förstår rubriken väl och det börjar Andrev också göra då han hör samtal mellan mamman och väninnor där män beskrivs som jävla karlar i ledsna-, glada-, förälskade-, sårade-, och arga ordalag. Han inser ju själv att han är man och skall han också växa upp till en jävla karl?
Är papporna i rätt ordning tar det, i boken, ända till Mördaren, innan mamman en dag säger till Andrev: ” Dessa jävla karlar och deras våld, jag vet inte hur de hittar mig men det gör de alltid. Det har de alltid gjort.”
Insprängt bland dessa pappor finns syskon, vänner, skolbyten, kärleken, flyttar och andra reflektioner som fastnat, fast de kan vara triviala, men de har fastnat ändå.
Jag tycker mycket om språket och boken och jag hoppas Avdrev Walden skriver nästa bok om mamman. För är det så som mamman säger? Att det hennes fel att männen slår, är det hon som är en våldsmagnet?
4:a // Maria E

Allt du gör av Lars Wernström, Norstedts, 2022
Hur många gånger måste en ung kvinna bli sviken av vuxenvärlden innan hon tar sitt liv? Det är temat i denna bok fast det vet vi inte ännu. Lisa Molander kommer till utredningsbyrån och vill ha hjälp med att hitta en person som skickar henne hotbrev. Hotbrev, som också inkluderar dottern Emma, kommer varje fredag. Erik Sandell och kollegan Jessica Wallman börjar gräva i fallet, något skaver, är Lisa verkligen sann i sin berättelse? Lisa jobbar på reklambyrån Creator, vars chef är med i ett välgörenhetsprogram som tillsammans med ett HVB-hem slussar ut unga kvinnor till arbete och kanske till och med bostad om de är villiga att ställa upp på en massa olika ”sysslor”…planen för flickornas framtid avgörs under en helgutbildning där föreståndaren för hemmet också är med. Parallellt med detta hittas en åklagare mördad i sitt hem och en poliskvinna hittas mördad på motionsspåret, hur hänger allt ihop med Lisa Molander. Hotbilden förstärks och Kristian Strååt, en gammal bekant till Erik, anställs som personvakt.
Utfrågningen på reklambyrån Creator leder dem till de unga flickornas tid på HVB hemmet och där finns kopplingen till polisen, men en ung kvinna hittas inte, påstås ha flyttat utomlands, men då Jessica letar, överallt, hittas hennes dödsannons och mamman får ett besök av Erik. Hela Creatorfirman och särskilt chefen visar sig vara för bra för att vara sanna.
Min första kontakt med Wernström och den får godkänt, lite för många namn i början och lite för beskrivande text, allt behöver faktiskt inte beskrivas, visst är implicit. Boken hade lätt kunna förkortas på 150 sidor utan att tappa tempo. Språket är bra. Detta är tredje boken på kort tid som jag läser om unga kvinnor på HBV hem, eller motsvarande, som farit illa. Varför tas dessa unga kvinnor inte på allvar? De tar mod till sig och berättar för personer som borde bry sig men ändå inte gör det, inte tror på dem, skickar iväg dem…hur kan någon tro att det blir bra på det viset?
3:a // Maria E

Yxskeppet av Jens Henrik Jensen, Polaris, 2020

Jag har ju läst Jensens böcker om Niels Oxen och då blev jag nyfiken på denna trilogi om Nina Portland. Nina Portland är kriminalassistent vid Esbjergspolisen och ensamstående med en tioårig son. Under en tjänsteresa i Estland känner hon igen en person, bergsäkert, och nu vaknar intresset för ett 11 år gammalt fall, där en rysk sjöman var huvudpersonen. Sjömannen anklagades för att ha yxmördat besättningen ombord på ett skepp som hittades drivande på Nordsjön, men han friades i brist på bevis.

Nina Portland börjar gräva i det gamla fallet och. Det för henne till en början ut i det estniska vinterlandskapet och därefter till London och Skottland, innan hon hamnar hemma i Esbjerg igen och i sitt eget förflutna, där lögner och hemligheter hon inte hade en aning om plötsligt stiger upp till ytan. Det Nina inte vet om är att hon egentligen bara är en bricka i spelet.

Denna första del i NINA serien var minst 150 sidor för lång. Den allvetande berättaren hade kunnat bespara mig på alla olika inblickar. Det räcker med att jag vet Ninas inblickar. Jag blev i alla fall inte klokare av dem och märkte att jag bara skummade dessa kapitel. Och om jag fattar det rätt skrevs dessa innan Oxen-serien. Nina själv är väl en typisk ”kvinnlig polis” liknande Sofia i Areklews böcker. Jag förstår att det kanske måste vara så men det är väldigt stereotypiskt.

3:a för denna första del, skall nu läsa andra boken för att se om även tredje boken skall läsas // Maria E