
Hildur av Satu Rämö, Bokförlaget Forum, 2024.
Ny bekantskap och jag gillar det jag läser. Hildur som bor på Island i nordvästra fjorden, Ísafjörður. Hon är brottsutredare och leder enheten för försvunna barn på glesbygden. Hon tränar och surfar, året om och många pass blir det med grannen Freysis som hon delar säng med då och då. Jakob en ”utbytespolis” från Finland kommer och skall jobba med henne och ganska snart blir de indragna i en mordutredning som blir mordutredningar och hur hänger morden ihop? Island är ju ganska litet och alla känner alla, eller? Språkförbistring är påtaglig då Jakob inte kan Isländska utan bara finska, norska och engelska. En ung pojke rymmer från behandlingshem men hittas hos byns runkare. Det blir en lavin som startar det hela och ett mord i ett P-hus som verkar vara två helt skilda fall men som på ett märkligt sätt hör ihop.
Jakob har ett förflutet med en kvinna som hela tiden vänder allt emot honom och trots att det finns beslut på det, får han inte träffa eller prata med sin son i Norge. För att hantera stressen har han börjat sticka, vilket får många att lyfta på ögonbrynen. I Hildurs bagage finns två småsyskon som försvunnit på mystiskt sätt för 20 talet år sedan och det ligger alltid och gnager i henne. Vad hände dem? Tillsammans färdas de i Brenda, Hildurs bil, för att följa ledtrådar som till synes inte verkar hänga ihop men faktiskt gör det på ett märkligt sätt.
Trevlig läsning, den allvetande berättaren delger oss också mördarens sida, gillar inte det riktigt men utöver det flöt allting på bra, Korta snuttar med personer som ”gästspelar” precis innan de dör är liksom ett nytt sätt att greppa storyn. Även på Island finns tragiska fall i utkanten, narkotika, prostitution, förargelseväckande beteende men också viljan att dölja vem man är eller härstammar ifrån finns också, alla är inte stolta över släkten
Bra början men inget jätte revolutionerande.
3:a// Maria E
En översättnings sak: Hon satte på radion som stod på fönsterbrädan genom att trycka på volymknappen. Måste man ha med de fem(5) sista orden, vad tillför de?
Ordspråk på Island: När tre vet, vet hela folket. Vid signalskyddsavdelning på S 3 sa man: ”Tala om för en men aldrig för två, vad tre vet, vet världen”. Så sant!!
Pingback: Rosa & Björk och Jakob | Hobbybibliotekarien