
Frälsarkransen av Kristina Ohlsson, Bokförlaget Forum, 2024
Fjärde delen i serien Strindbergsdeckare. Maria, August och Sofia har det bra i sin lilla bubbla av lycka men den kommer strax att brista. Inte har väl alla familjer en hemlighet, tänker August, just innan hans ex kommer med en låda hon hittat på vinden. Jo, så är det nog och Magnus får frågan om han verkligen vill veta sin familjs hemlighet. Vendela blir inte klok på Ray-Ray, varför ljuger han, vad är hans hemlighet? Den årliga kräftskivan ställs in med anledning av ett äldre par hittats förgiftade i hemmet. Hustrun Irma är död och maken Ove är döende. Men varför dessa fina gamla människor? Sonen Magnus och frun Lovisa är bitvis förtegna om vad de tror har hänt och sonen Lucas är mer än lovligt skärrad och störd. Det verkar som att allt hänger ihop med Magnus halvsyster, Claras, självmord för ca 7 år sedan, för det barn berättar kan väl inte vara sant och de vuxna som tar barnets sida är ju knäppa, eller hur?
När polisen reder i härvan är det många trådändar som skall bindas ihop innan det blir klarhet och det är ingen vacker klarhet. I Augusts second-hand affär har det börjat komma in gammal elektronik som skall piffas till och skänkas vidare, men den visar sig vara högaktuell i utredningen, likaså de fantastiska flaskskepp som Magnus lämnat in efter Claras död. Marias syster Gabriella får ihop det med Augusts kompis Henrik, utredarna Vendela och Ray-Ray får ihop det.
Jag gillar detta, lättläst och lättsmält, jorå, men ändå inte helt självklart. Tog mig en bra bit in i boken innan jag anade vad som skulle komma, kände att det var nog så många tåtar man drog i samtidigt. Men hon sydde ihop reven eller nystade upp trådarna. Tycker också om Ohlssons språk och miljö men blir lite irriterad på att två dialoger är fel, på sid 171 är första felet: ”sa Clara” skall vara Sandra. Andra felet är på sid 316: ”frågade Lucas” skall vara Magnus. Småaktigt jag vet…
Så en frälsarkrans är lika med en livboj? Nu har jag lärt mig något nytt, haha
4:a // Maria E