Allt skall brinna av Sofia Nordin, raben&sjögren, 2019
Boken börjar med att Agnes skall bränna ner vindskyddet, som var hennes och Minnas. Minna och Agnes har varit ett begrepp sedan de gömde sig i plinten för att slippa gympan. Minna sa alltid vad hon tyckte och stred för att orättvisor skulle upphöra, tog fajten med vegetarisk mat i skolan, utan att ha medicinskt brev. Varför får killar göra så, men inte tjejer. Måste vi spela brännboll på gympan, kan vi inte dansa i stället och så vidare. Som läsare känner man ganska snabbt att något inte är bra med Minna. Maniskhet blandat med håglöshet, fullt ös och sedan medvetslös, nästan. Rektorn på skolan blir givetvis inkopplad då mycket sker på skoltid och hon anar bekymmer. Agnes täcker upp för Minna så ofta hon kan men känner sig sviken då Minna plötsligt träffar en äldre kille och börjar röka hasch. Agnes kommer till hennes undsättning, gång på gång men då pojkvännen börjar tafsa på Agnes inbillar sig Minna att Agnes skall ta hennes pojkvän. Mycket händer hela tiden i ett rasande tempo eller så händer inget, då Minna svalde en mängd tabletter och hamnade på sjukhus. BUP tar vid och utredningen säger bipolär, typ. Medicineringen tar ner tempot men gör samtidigt att Minnas personlighet förändras och hon upplever sig som tråkig och ”normal”. Samtidigt som Minna bränner ljuset i båda ändorna följer vi Agnes resonemang. Minna får saker att hända, visst är Agnes med på ett hörn själv men aldrig pådrivande utan mer resonerande till sin natur, allt går inte att göra så fort…
Agnes märker att katastrofen närmar sig men kan inte alltid vara där för Minna varenda sekund, dygnet runt. Eller borde hon det, vara ”brandsläckaren”? Men Sandro är ju där, han borde väl hålla koll?
Jag gillar Nordins sätt stt skriva, det känns nästan självupplevt och naket. Psykisk ohälsa är ju ständigt återkommande hos många unga, vad det beror på är väl okänt men i Minnas fall såg hon och kände lite för mycket om lite för många som hon inte kunde hjälpa. Det var ofta viktigare att gör något för ”alla” andra än sig själv och hon lyssnade inte heller på Agnes, då hon var manisk, men ville att Agnes skulle lyssna och förlåta allt då hon var deppig, det tog hårt på Agnes. Hur gör man i någons närhet när man märker att saker är på väg att gå på röven? Att kontakta BUP/ skolsköterska kan ju upplevas som ett verkligt svek.
Klar 4:a // Maria E
Hobbybibliotekarien 