Vilseledaren

Vilseledaren av Viveca Sten, Bokförlaget Forum, 2024
Fjärde delen i Åremorden och det är mörkt och kallt när sex festglade Uppsalastudenter kommer till Åre för att festa och åka skidor i januari. Festandet börjar redan på tåget. Det är Wille, överklasskillen vars föräldrars ”stuga” de skall låna. Det är Pontus som alltid blir fullast och ofta hackad på men står ut med det för att vara med Wille. Det är Emil som är ett par år äldre och som inte alltid orkar med festandet. Det är Amir som också är en av Willes ja-sägare, för Wille är man med, inte emot. Det är Olivia som gillar Wille och som haft halva inne där och slutligen Fanny som är den minst festrutinerade men följer med bara för Olivias skull och självklart för Amir. Efter festandet på tåget är alla sega men snart kommer flaskorna fram kryddat med lite kokain. Fanny som inte vill vara tråkigast, går ”all in”. Dagen därpå hittas hon död i snön utanför stugan och det är 27 minusgrader ute.
Denna gång finns det ingen bakomliggande historia utan här följer vi Hanna, Daniel, Anton och ungdomarna i varsina kapitel som är föredömligt korta. Hanna är på överraskningskalas med sin nya kille, en Miljonär från Stockholm, vilken hon både gillar men är obekväm med och har därför hållit det hemligt. Anton och Carl har sitt största gräl då Carl inte får komma med på Antons syrras Kalas. Daniel försöker få delad vårdnad att gå ihop med jobbet och önskar att kunde säga till Hanna hur han känner för henne. Ungdomarna försöker spela tuffa men vet inte vad de skall tro om varandra, vem såg Fanny sist, vem låg med henne, var finns hennes kläder? Wille blir sur då Olivia tar befälet, Pontus blir galen på Emil och Amir ljuger för Wille…ingen säger hela sanningen, inte ens grannarna.

I förra boken väntade jag mest på att Hanna och Daniel ska ha tröstsex efter att Ida ville ta en paus. Det verkar ju inte hända, vaffan, när skall Hanna och Daniel börja prata och hur länge skall Carl vara Antons hemlighet? Känner att jag börjar nynna på Gyllene tiders låt, När vi två blir en; ”De´e så svårt att säga till nån vad man egentligen tycker och tänker om nån, det blir mest en massa prat om plugget och pop och bio, så klart…” Fortfarande är det korta kapitel vilket gör att man kan lägga ifrån sig boken/ta upp boken nästan när som helst. Jag gillar Stens sätt att skriva och jag fick exakt vad jag betalade för, lättsam läsning med spännande inramning.
4:a // Maria E