Dödssynden

Dödssynden av Maria Grund, Modernista, 2021

Utsedd till ÅRETS BÄSTA SVENSKA DEBUT av Svenska Deckarakademin! = Måste läsa!
På baksidan läser jag: ”En fjortonårig flicka hittas död i ett vattenfyllt kalkbrott på en välbekant och samtidigt märkligt främmande ö utanför Sveriges ostkust. Handlederna är sönderskurna och ett grovt snöre är intrasslat i håret. På ena höften står talet »26« skrivet med blå märkpenna. Inga spår återfinns runt kalkbrottet. Dagen efter hittas en bokantikvarie brutalt knivmördad på andra sidan ön. Utöver knivhuggen i bröstet syns över strupen två sår – som ett kors. Flickans död avskrivs som självmord, medan kriminalkommissarie Sanna Berling tillsammans med sin nya kollega Eir Pedersen inleder utredningen om antikvarien. Men Sanna upptäcker ett oroväckande samband mellan det senare fallet och den fjortonåriga flickan.
Snart blir det tydligt att det som inträffat bara är startskottet för en hel rad våldsamma mord. En kamp mot klockan inleds. En kamp i vilken sju barn visar sig ha nyckeln till den ohyggliga sanningen – och som blir långt mer personlig för Sanna än hon någonsin kunnat ana”.
Kriminalkommissarien Sanna kämpar på med psyket som havererat för en tid sedan då maken och sonen omkom i en anlagd brand, när årsdagen närmar sig blir trycket på sömntabletterna, som ger tillfällig ro, något högre, ibland kombinerat med vodka. Huset är utbränt men hon bor i garaget, tillfälligt. Känsligt är detta fall just nu, då barnen är i den ålder hennes son skulle varit i. Eir som tycker hon blivit felplacerad trivs bättre och bättre och bestämmer sig för att stanna.
Jag gillar boken och Grunds sätt att skriva. Sanna är både störig och störd och hennes kollegor smyger runt henne i många avseenden, medan Eir inte riktigt gillar det läget. Sanna behöver hjälp, och inte bara med tabletterna. Eir själv har en syster som inte är på livets framsida och det visar på att bägge kvinnorna är känslosamma, inte bara ser arbetet först och som viktigast. Det sorgliga i denna story är alla svikna barn som under ett sommarläger tvingats göra en massa ohyggliga saker som ingen vuxen kan tro på efteråt, ”nä det kan väl inte vara möjligt”. Präst, psykolog, sköterska och föräldrar, ingen anmäler något och det , om något, borde vara en dödssynd.
4:a // Maria E