Tabita

Tabita av Iben Mondrup, Modernista, 2023
Vi möter mamma Rosine och hennes dotter Abelone med barnen Angajus och Tabita (efter mormor) Vitus (efter pappan) föds alldeles i början. Nu har Abelone tre barn och en mamma att sörja för men ingen make. Rosines make Vitus dör samtidigt som pojken föds och Rosin önskar att hon med kunde dö…men hon levar vidare, året är 1965 och sedan 1915 har hon bott här med sin make och älskat det.
Abelone har fått jobb hos ett danskt par som hushållerska och tycker det är ok, det är ett sätt att få mat i magarna på familjen, Mannen Berthel fotograferar mycket och har handelsbod, frun Eva är hemmafru och ganska ensam i denna karga värld, den tid på året då det är midvinter mår hon dåligt. De har inga egna barn men välkomnar Abelones två yngsta barn och bjuder på socker och andra godsaker och lär Tabita danska. Efter en jakttur tar Berthel med sig en björnunge hem (isbjörn får man anta) och pojkarna i byn tar med björnungen på isen där Angajus förolyckas. Året efter tycker Eva att barnen Tabita och Vitus inte har det bra hos mamma och mormor utan tycker att nog skulle de ha det bättre hos henne. Vännen håller med, ”Du gör en god gärning”. -Men Abelone blir ju olycklig, äh, grönslädska kvinnor är inte så känsliga, de är annorlunda funtade. En adoption ordnas, eller ett bortförande. Här ser vi inte Abalone mer, trots att hon lovat barnlösa släktingar på Grönland att ta barnen .
Tabita och Vitus är oskiljaktiga. Tabita har svårt att anpassa sig till det nya livet i Danmark och skolan där. Eva hittar fotoalbum och bilder som visar på att maken Berthel gjorde annat med Abelone än fotografera; Vitus är hans barn. Berthel nekar inte utan tycker att Abelone var ju bara en dum Grönländarflicka, inte som du, Eva. Men Vitus skall ut! Bestämmer Eva. Tabita blir otröstlig och svårare än vanligt men tror att Vitus är tillbakaskickad till Grönland och finner tröst i det. Åren går och Tabita växer och frun Eva håller sig undan men det gör inte Bertel, han håller sig närmare…Visar tydliga tecken på svartsjuka om Tabita tittar på jämnåriga pojkar.
Det går lätt att ta ett barn från Grönland men svårare att ta Grönland ur barnet. Återigen ett kapitel i den vita överhetens historia där man förminskar, förnedrar och förringar urbefolkningen och kallar dem dumma och okunniga, tycker de har konstiga kläder och äter äcklig mat, fast de gjort så i hundratals år innan. Eva lärde sig inte grönländska utan tvingade Abelone och barnen att lära sig danska. Men precis som med samiska finns inte alla ord på danska så språket blir fattigare. Seder de haft i hundra år skall de sluta med för det är inte ”naturligt”, tycker de vita människorna. Men knulla med kvinnorna i urbefolkningen går tydligen bra.

Mondrup har talat med sex kvinnor om deras uppväxt i Danmark och på Grönland inför skrivandet av boken och med största säkerhet var det värre i verkligheten.
4:a // Maria E