Kolmannen av Jens Henrik Jensen, Polaris, 2020
Andra delen i trilogin om Nina Portland och denna är i mångt och mycket upplagd på samma sätt som föregångaren Yxskeppet. Denna gång är det ett oväder med blixtnedslag som blottar en död man i ett kolupplag vid kraftverket i Esbjerg och en osannolik härva kommer att knytas upp. Utöver ”Kolmannen”, som troligen är turk, så är det:
Fru Munk som hittas död i sin lägenhet- gammal men pigg
Ib Munk, autistiska sonen som försvunnit
Morten Busk, filmfotograf, som omkommit i en trafikolycka i Turkiet
Ercan Duru, hittas död i en campingstuga
Nu gäller det för Nina och kollegorna att nysta upp detta men det är mycket som splittrar Ninas koncentration; Pappans hemkomst, dåliga samvetet över att inte hinna med sonen, pojkvännen, som hon bryter med, poliskurs för befordran och nya kollegan Weise. Samtidigt som hon ständigt känner sig iakttagen. Det hela tar henne till Turkiet och Tyskland då det framkommer att Ib har något som andra vill ha och gärna dödar för att få. Kursen får vänta.
Men precis som i första delen är det för många inlägg med andras tankar och göromål, men hon träffar Axel, mannen som iakttagit henne och han verkar vara på hennes sida…och tillsammans hamnar de i ett skottdrama och räddar Ib Munk från döden.
Lite för lång bok även denna gång och Nina är en komplicerad person, gör lite som hon vill och delar inte alltid med sig av information, kan vara bra att ha själv, tänker hon. Men, när det alla letade efter kommer till ytan vill alla att det förvinner för att inte skapa politiskt kaos i EU. Alla ”skyldiga” var döda och ”Fallet” var dött. Men där slutar inte boken, nä, för det visar sig att hennes son gjort en kopia på den fil som alla ville ha, och nu är han borta och Weise verkar ha dubbla hattar?
Nja, lite för mycket som händer men allt hänger ihop
3:a // Maria E
Hobbybibliotekarien 