Jefferson

Jefferson av Jean-Clude Mourlevat, Lilla Piratförlaget, 2021

Är detta en barnbok egentligen, tänkte jag efter att jag läst boken klar. Den är mångbottnad på gott och ont och här har man blandat fabel och fiktion. Djuren bor i sitt land, där alla går på två ben och kan tala (likt människorna som bor i landet bredvid). Människorna är de mest intelligenta av alla djur och i människornas värld går djuren på fyra ben, eller så många ben de har. Boken börjar då igelkotten Jefferson går för att klippa sig och han till sin fasa upptäcker frisören död på golvet — mördad!

Jefferson blir felaktigt misstänkt för brottet och måste fly. Som tur är får han hjälp av sin bästa vän, grisen Gilbert och all kunskap han hämtat från alla äventyrsböcker han har läst! Det enda vittnet, en get, är absolut säker vad hon tyckte sig se och det enda sättet att rentvå Jefferson är att de måste hitta den riktiga mördaren. Med polishundar hack i häl leder spåren till människornas land …där djuren behandlas som underlägsna varelser, i bästa fall som barn, i sämsta fall som mindre vetande. Men de tar sig dit, förklädda, på en turistresa med en guide som heter Roxane som visar sig vara en bra människa. ”Slutstriden” är riktigt rolig att läsa.

Liknande story finns i Eva Dahlgrens böcker om Lars & Urban.

Själva storyn är ganska komplex och deckarlik. Men jag tycker den är lite otäck också som när grisen Gilbert tvingas ta skydd och övernatta på ett slakteri. Här är sensmoralen att vi inte borde äta djur utan nöja oss med att äta från växtriket…är det så, verkligen, skall det säljas till barn under högläsning. Ja, det kanske inte är dåligt att äta mindre kött men ändå, här bjuds det på ett visst mått av samhällskritik och klimattänk och 2021 fick författaren ta emot (ALMA) ASTRID LINDGREN MEMORIAL AWARD.

3:a // Maria E

Ps fina illustrationer av Antoine Rozon Ds